Jag var på en bal med studentmissionen för cirka en månad sedan och då frågade programledarna två utvalda vad de tyckte att den viktigaste jultraditionen var för dem. Och de svarade båda att julkyrkan var viktigast.
Jag vet inte om det var grupptrycket (90% i rummet var kristna) eller om de bara är otroligt saliga, men jag vet att det inte är mitt svar.
Don't get me wrong, det är viktigt. Det är ju därför vi firar jul. Men för mig är det inte det viktigaste.
Jag tror nästan att det inte finns någon höjdpunkt bland jultraditionerna. Förr var det julklapparna, men nu när man är vuxen är det inte lika viktigt. Det är en kombination av allting.
Julmusik. Tända levande ljus. Jullampor i fönstren. Hyacinternas doft. Pepparkaksbak. Julfester. Att paketera julklappar. Julgröt. Julmat. Famo och fafa på besök på julafton. Att sätta ljus på gravarna. Rött läppstift. Tomteluvor. Att ge julklappar. Att få julklappar. Julotta. Glögg. Jesu födelse.
Kärleken övervinner allt. "I can do all things through Him who gives me strenght" (Fil. 4:13)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar