Fester, fester och åter fester

Det finns studieliv ... och så finns det studieliv. Om ni förstår vad jag menar. 

 Under en period på 8 dagar (!) har jag varit på tre olika fester. Alla väldigt olika, men alla bra på sitt sätt. 

Fest nummer ett: tupare

Först ut var min och Elsas egna tupare, eller inflyttningsfest som det heter på riktigt på svenska. Jag var först besviken att så många tackat nej, och var orolig att det inte skulle bli en så stor fest. Men det blev det ändå! Min vision före festen var att det skulle vara människor i alla rum (Elsas rum, mitt rum, köket), musik i bakgrunden och en god stämning. Och det fick jag! En från Studentmissionen tog med sig ett helt gäng (oinbjudna) studentmissare, så vi blev riktigt många sen trots allt! Precis som jag ville! Och jag fick också blanda alla mina vänner som inte känner varandra, vilket var kul! 

Här kommer lite (dåliga) telefonbilder:

Värdinnorna

Det blev en riktigt lyckad fest, även om jag tyckte att det var lite konstigt att folk for hem så tidigt. Tack till alla som kom!

Fest nummer två: Leilas fest

Den andra festen gick av stapeln på fredag och var Leilas födelsedagsfest/hemmafest. Jag var medhjälpare/co-hostess så jag fyllde på tomma skålar och drog några lekar. Det var superkul att festa lite med studiekompisarna, de är så roliga! Och förstås träffade man ju lite nytt folk också. 

Jag och Leila

Fest nummer tre: Valentinsitz

Den tredje festen var jag på igår, på alla hjärtans dag. Jag var nog mycket nervös innan, eftersom jag bara varit på en sitz tidigare och för att jag hört att teknologerna festar allra hårdast (det var teknologföreningens sitz). Vi var alltså ett gäng från Studentmissionen som for dit i samlad trupp för att både testa på att sitza och för att ge Studentmissionen ett gott rykte. Ofta har människor ju den föreställningen att kristna inte kan/får gå på fester och att de absolut inte får dricka alkohol. Så det ville vi slå hål på. 

Det var en helt intressant erfarenhet. Det var en jättestor sitz, 186 personer deltog. Min bordsgranne var nog helt trevlig, snapsvisorna var rumsrenare än jag trott och alkoholen flödade. Jag såg säkert 20-30 personer som har koppling till Mattliden, och flera människor jag studerat med, vilket var trevligt. Och så var det ju förstås roligt att umgås med studentmissarna :) 
  
Jag har bara en enda bild från kvällen och det är den här: 

                                Matias, Jonna, jag, Anna, Kajsa, Lydia, Robin, random guy. 

Med andra ord har jag inte sovit så mycket det här veckoslutet ;)

Att flytta och att bli vuxen

Guys. Det närmar sig. Jag har bara några få dagar kvar i Esbo och sen blir jag Helsingforsare. 

Flytten börjar för första gången kännas verklig. 

Jag har nu varit tre gånger i lägenheten och varje gång blir det mer realistiskt. Och idag när jag var där slog en tanke mig: jag kommer faktiskt att bo i den här lägenheten. 

Igår var jag till IKEA med min mamma och köpte skrivbord, bokhylla, taklampa, matta, gardiner och mindre saker. Igår tömde jag också majoriteten av mitt klädskåp i kassar som fortfarande står i mitt rum. Det känns så konstigt. Att plötsligt, efter 21 år (tekniskt sett 19 år) packa ner alla sina saker. De som alltid varit där. De ska nu byta hem och få en ny plats. Det känns väldigt konstigt. 

Jag oroar mig ändå allra mest för det ekonomiska. Jag har alltid haft ett konstigt förhållande till pengar och har faktiskt sparat i flera år. Så jag har ju pengar. Men ändå finns den där lilla irriterande rösten i bakhuvudet som viskar: tänk om dina pengar plötsligt tar slut, va? Vad gör du då?

Men det är ju klart, jag är ju också glad. Jag är glad över att jag får flytta in med min bästa kompis Elsa. Som jag skrev på hennes julkort, så skulle jag inte vilja göra det med någon annan. Hon känner mig och jag känner henne. Vi har varit med om så mycket tillsammans att en flytt ihop bara kan stärka vårt band ytterligare. Och tänk att hon från och med januari kommer att finnas på några meters avstånd och att vi kommer att dela ett kök. 

Jag ser också framemot friheten som den här flytten innebär. Jag vill vakna när jag själv vill, jag vill äta när jag vill, jag vill kunna sitta uppe på nätterna och kolla på Youtube om jag vill och jag vill vara ensam. Jag vill kunna bestämma saker själv helt enkelt. Jag känner att jag nu har blivit så gammal att mina föräldrar inte mera har samma rätt att säga åt mig vad jag ska göra. 

Jag har blivit vuxen (åtminstone delvis).   

Lucka 22: Vad tror du andra människor tänker om dig?

Jag vet inte riktigt. Det beror ju helt på vem det är jag möter. 

Är det en främling eller någon jag inte känner så bra, så hoppas jag att de tycker att jag är vänlig, artig, hjälpsam och noggrann. Det försöker jag i alla fall vara. Det finns alltid en risk att människor tycker att jag är tråkig/tyst  eller för reserverad. Jag hoppas att det inte är så. 

Jag försöker vara mig själv när jag träffar nya människor, men jag är den första att erkänna att det inte alltid är så lätt. 

Idag träffade jag faktiskt en av mina kompisars pojkvän för första gången, och eftersom jag var bland vänner blev jag plötsligt social, fnittrig och riktigt pratig. Ibland kan det få totalt motsatt effekt att träffa nya människor - jag blir tyst som en mus och sjunker in i mitt skal. Tyvärr. 

Men jag hoppas att du - ja, just DU - ändå har en bra uppfattning om mig!   

Studentmissionens bal

Igår var jag på BAL! 

Det var Studentmissionen som ordnade och ställde till med en stor fest i Esbo. Jag blev tillfrågad att vara med i dekorationsteamet, vilket var trevligt, vilket fick mig att känna mig mer delaktig. Jag kom dit till klockan två, och for därifrån först halv ett på natten ...

Men trots att jag var igång i flera timmar hade jag ändå superroligt. Jag fick ha min gammeldansklänning igen, äta god mat, ha roliga och givande diskussioner, ta del av bra program och dansa. Och med dansa menar jag inte untz untz untz, utan vals och bugg. Som på en traditionell bal. Killarna var stiliga, tjejerna vackra, så varför inte?! 

Katrin, Lydia, jag, Anna (Lånad från Lydias IG)

Jag kände också för första gången att jag faktiskt har fått riktiga vänner genom studentmissionen. Jag vågar vara mig själv med dem och de är alldeles härliga som människor! <3

 
Svettigt på dansgolvet, och lycka i hjärta. Vad mer kan man önska sig?! Perfekt dag! 

Berlin

Jag var alltså på en spontan resa till Berlin med min kompis Hanna förra veckan. Vi for på torsdag och kom tillbaka på måndag. Det var nog en jättelyckad resa! Här kommer bilder: 

Först av allt vill jag säga att Berlin är en vacker stad. Att det dessutom närmar sig jul gjorde staden ännu finare! 

 Vi var på ett museum som  hette "The story of Berlin"

Jag prövade Starbucks för första gången. Tog en gingerbread latte, och även om det inte smakade så mycket pepparkaka så var det gott ändå. (Och jo jag vet att Starbucks finns i Finland också).

 
 Vi åt gott varje dag! 

 Vi var på en 7 km "Walking tour in English" och fick se de största och viktigaste sevärdheterna. Guiden var superbra och jag lärde mig massor. Träffade dessutom två trevliga killar där. Bland annat Berlin muren fick vi se (ovanför),

Och monumentet för förintelsens offer,

Och sist men inte minst, Berlins kändaste sevärdhet, Brandenburger Tor. 

Nästa dag var vi också på en till walking tour, men den gången till ett koncentrationsläger utanför staden. Det var dystert, förstås, men vi träffade en trevlig tjej från USA som vi talade med, vilket var trevligt.

Porten in till lägret. Betyder ungefär "arbete gör dig fri"

Ruinerna av gaskammaren och andra rum där de utrotade fångarna. Alldeles förskräckligt hemskt att tänka på hur många människor som sett sitt sista ljus på det där stället.

 Vi shoppade förstås en hel del. Jag blev jätteglad när jag insåg att de har flera av de amerikanska klädkedjorna som inte finns i Finland! Älskade Forever 21!

Sista hela dagen for vi upp på Riksdagens tak, där hela staden bredde ut sig under oss. Det var en riktigt fin utsikt. Hanna hade värsta kameragrunkorna med sig och tog 200+ bilder för att sedan göra en time lapse video, så needless to say så var vi där ganska länge!

Jag flög också flygplan för första gången helt ensam. Lite skrämmande först, men sen mest bara tråkigt! Stolt är jag hur som helst! 

 

Det känns på något sätt som om hela vår resa var en enda stor historielektion. Jag har alltid tyckt om historia så det är ingen dålig sak för mig. Tyskland och Berlin har en så enormt rik historia som man på ett sätt fortfarande känner av. Hitler, nazisterna och förintelsen är inte något man glömmer i första taget. Kändes konstigt att se byggnader där Hitler hållit tal, för att inte tala om var han bodde. Koncentrationslägret var ett konkret resultat av den mannens tankar, så det var långt ifrån ett muntert ställe. Också tiden efter andra världskriget var tung för berlinarna eftersom deras stad var delad i två olika delar, med en mur som gräns. Jag visste väldigt lite om Berlinmuren och DDR i allmänhet innan resan, men jag har lärt mig så otroligt mycket de få dagarna vi var i Berlin. Tänk att det var först 1989 som muren föll! Det kommer så otroligt nära vår tid! 

Men mycket av Berlin är ju modernt idag och människorna går ju inte dagligen och tänker på Hitler och Berlinmuren (får man hoppas). Det är väl mest som turist som det blir accentuerat. Mycket av vår resa bestod också av att bara se oss omkring, upptäcka nya platser, shoppa billigt, äta Nutella (haha!) och ha trevligt tillsammans. Och det hade vi! 

Hanna var förkyld under resan så det var ganska klart att jag också skulle bli smittad. Tyvärr fick jag en värre släng av det hon hade eftersom jag haft feber och känt mig riktigt hängig de senaste dagarna. Men snart mår jag nog bättre igen!

BIG news!

Jag struntar att skriva om födelsedagen trots att jag lovade att återkomma. Det har ändå gått nästan två veckor och nu har jag två mycket större och spännande nyheter att berätta!!! 

Nummer 1: 

JAG SKA RESA TILL BERLIN NÄSTA VECKAS TORSDAG!!! (20.-24.11.) 

Ni som läst min blogg länge vet att jag alltid med jämna mellanrum klagar på min förskräckliga wanderlust. Nå nu ska den få lite "medicin"! 

Det var ett mycket spontant beslut som egentligen började med att jag, Elsa och Stella skulle hälsa på Hanna i Danmark, men som slutade med att Hanna och jag åker ensamma till Berlin. Ser verkligen framemot den här resan! Sevärdheter, shopping, en ny kultur och en ny stad. Det här betyder förstås att jag kommer att flyga ensam för första gången. Så snart bär det av på nya äventyr! 

Nummer 2: 

JAG OCH ELSA HAR BLIVIT ERBJUDNA EN HOAS-LÄGENHET!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja!!! Det är så fantastiskt! Igår var jag på morgonbön och bad intensivt om att vår bostadssituation skulle lösas, på kvällen träffas Elsa och jag och uppdaterar vår ansökan (måste göras med tre månaders mellanrum) och idag får vi ett erbjudande!!! Otroligt! Gud är god! Lägenheten ligger lite utanför Arabia/Gumtäkt och är en trea på 56 m2. Hyran är helt okej och läget likaså. Huset är inte ens färdigt ännu, så när vi flyttar in 1.1.2015 är det alltså splitternytt! Splitternytt, guys! 

Oj wow alltså. Det här överträffade alla mina förväntningar! Jag är så ivrig inför detta! Äntligen får jag flytta hemifrån och påbörja ett självständigt liv! Så välkommen på tupare hos oss i något skede!!! 

Jag är lite rusig av lycka just nu!  Iiiik!
 

Födelsedag!

Igår hade jag födelsedag! Yay! Jag fyllde 21 år. 

Det var en riktigt bra födelsedag, en av de bästa jag haft på länge. Speciellt mot kvällen då jag var på Studentmissionens måndagssamling. 

Blir också rörd över hur många som kom ihåg mig. Människor som skickar textare i stället för att bara skriva på Facebook, visst är det ju något extra med att få textare på sin födelsedag?! Då vet man att man är bra vän med någon. Eller de som ser att man har födelsedag på Facebook men som väljer att istället gratta en face-to-face och ge en kram. Underbart. Kände mig verkligen älskad i går. 

Skriver mer när jag fotat och laddat in bilder i datorn.  

TFIOS och viktiga diskussioner

På fredag var jag på lunch med Elsa, och vi bestämde oss för att också träffas på lördag. Då gick vi på bio tillsammans, på "The Fault in Our Stars" (TFIOS). Den var såååå bra! Jag läste boken för ett tag sen, men hade inte kommit mig för att se filmen ännu. Åh, den levde verkligen upp till förväntningarna! Kom nog inte därifrån med torra ögon, om man säger så! (Men jag var nog inte den enda). Rekommenderar den varm! Efteråt blev Elsa och jag bara och pratade. Ni vet, sådana diskussioner då man pratar igenom allt som man inte säger då man bara träffas för lunch i 45 minuter. Då båda vet att man nådde en ny nivå. Då båda ger och tar. Jag kan skratta mig lycklig att jag har så bra vänner <3 

Jag har inte så hemskt mycket annat på gång. En sak oroar mig dock, och det är att jag väldigt snart måste välja vad jag vill skriva min kandidatuppsats om. Och jag har ingen aning. Allt jag vet är att jag vill skriva om något språkligt fenomen som intresserar mig - men vilken nordiska språk-student vill nu inte det?! Men jag tror nog att jag förr eller senare kommer på det. Om nån har några idéer är det bara att kontakta mig haha :)    

(Alla bilder i det här inlägget kommer från boken/filmen TFIOS eftersom jag tycker att den är full av vackra repliker och citat).

Främlingssamtal, cellgrupp, lande

Livet rullar på som vanligt. 

Förra veckan var en riktigt bra vecka. En jätte random sak hände: jag träffade en man från Frankrike i en park när jag var och barnvaktade Lisa på onsdag, och vi talade i 1 ½ h! Han var där med sin dotter, och hon och Lisa lekte tillsammans, så därför blev det så att vi pratade. Jag kom därifrån riktigt glad eftersom jag nästan aldrig talar med främlingar (mest för att de pratar finska) och för att han var så trevlig. Vi talade ett mishmash av engelska, finska, franska och svenska, men mest engelska. Random, men väldigt givande. 

Jag har också fortsatt att lära känna mina pedagogik studiekompisar, vilket är jätteroligt. Jag och Sofia är redan mycket bra vänner.

Ni minns att jag talade om att jag skulle börja i en liten kristen cellgrupp? Nåväl, jag har nu varit på två möten och det har varit superbra. Det är i princip "soaking" (kristen term, orkar inte förklara) i en timme och sen lite snack och gemensam bön. Det har varit mycket givande. Enda nackdelen är att det är klockan SJU i ARABIA, vilket innebär att jag på tisdagar måste stiga upp 05:35 ... 

Mamma hade födelsedag på lördag (20.9) och hennes önskan var att vi skulle fira den på Tonttis, på lande, så vi packade iväg oss dit på lördag eftermiddag. Det var helt enormt skönt. Jag hade inte varit där sen juli, så det var ett kärt återseende. Lördag kväll var speciellt mysig då vi hade brasan på i spisen som sprakade så muntert och en massa stearinljus på runt om i rummet för att ytterligare höja på mysfaktorn. Jag fick dessutom gjort en massa sidor på min WTJ, speciellt sådana som är svåra att göra i stan (bl.a. "hide this page in your neighbor's yard",  "tie a string to the journal, go for a walk, drag it" och "rub this page on a dirty surface". Men vet ni vad som hände? Jag glömde min dagbok hemma!!! Det har aldrig hänt under de åtta år jag skrivit!!! Jag blev helt chockad först och trodde att jag nu skulle bryta mitt över åtta år långa rekord, men kom sen på att jag kunde skriva dagens sida på ett annat papper och sen limma in det när jag kommer hem. 

Nästa vecka blir det många deadlines och presentationer, måndagssamling med studentmissionen, cellgrupp på tisdag och förhoppningsvis någon träff med någon kompis. Och säkert mycket mer än det! Vi hörs!    

You give me more than I could ever need

Jag känner mig så otroligt välsignad just nu i mitt liv. Det är många saker som faller på plats, eller många saker som händer som jag väntat jättelänge på. Det känns som om jag verkligen lever livet fullt ut just nu. 

Ett exempel på detta är att jag i våras hade alldeles förskräcklig wanderlust, men hade ingen att åka med eller ett passligt resmål, men att jag nu plötsligt har TRE möjliga resor! Alla är bara på planeringsstadiet, men jag tror att åtminstone en av dem kommer att bli av. YESSSSSSSSSS!!!

Bild från sommaren

En annan grej är att jag i flera års tid har längtat efter ett sammanhang med kristna människor i min ålder. På måndag var jag på studentmissionens första "fest", och jag kände direkt att jag hörde hemma där. Människorna som var där var som jag och välkomnade mig med öppna armar (typ). Nu ska jag kanske komma med i en liten cellgrupp, vilket är vad jag allra mest bett om i ungefär två års tid. 

Mina nya studier i pedagogik har också gett mig mera än jag förväntade mig. Studierna känns fräscha och meningsfulla igen, vilket jag är jätteglad över. Jag har lärt känna många nya människor, fast jag inte ens har gått två veckor med dom ännu. Speciellt en tjej och jag har blivit riktigt goda vänner. 

Det här inlägget handlar inte om att jag skryter med hur bra mitt liv är, utan det är snarare ett sätt för mig att visa min tacksamhet öppet. Dessutom jämför jag med förra hösten ... och ja, den här hösten känns definitivt bättre! Förra hösten, egentligen hela förra studieåret, kändes enormt tung och jag kan nu efteråt konstatera att jag inte alls var lycklig eller nöjd över vilken riktning mitt liv gick. Nu tänker jag främst på studierna, men också en del på det personliga planet. När jag nu tänker på allt detta fylls jag av tacksamhet och ödmjukhet.

Bröllop

Hela det senaste året/halvåret har förlovningarna och bröllopsbilderna avlöst varandra på Facebook. Det verkade som om alla i min ålder, eller lite äldre, antingen förlovade sig eller gifte sig. Det var verkligen en boom!

En av mina äldsta vänner, Emmy, var en av dem som skulle gifta sig i sommar. Bröllopet gick av stapeln på lördag, 9 augusti. Och jag var så glad att jag blev bjuden! 

Vigseln (som var i min kyrka!)

Nyblivna herr och fru Granberg

Mitt awesome bordssällskap: Aron, jag, Fanny och Mexxi

Jag med mina favoritsystrar :)

 

Med den vackra bruden

Bröllopet var vackert, bruden likaså, brudgummen stilig, festen rolig och sällskapet och lekarna ännu roligare. Älskar bröllop, de är så romantiska och härliga! 

Jumijärvi 2014

På söndag kom jag hem från ett jättebra tonårsläger på Jumijärvi, där jag var ledare. Det var ett litet läger på bara nio deltagare, men det gjorde inget eftersom alla blev så mycket mer närmare varandra. Det märktes definitivt på deltagarna att de trivdes! Och inte var vi ledare så mycket sämre, vi hade också roligt tillsammans! Det var förresten också kul att delta som ledare den här gången. Efter fem tonårsläger som deltagare vet man hur saker ska göras ;) 

Här kommer lite bilder: 

Skulle kunna prata på om lägret hur länge som helst så väljer istället att sammanfatta det i några få ord.

Jumiloppet. Pingisspelande. Skräckhistorier på nätterna. Spårning i skogen. Andakter och undervisning. Mysigt lägerbål. Roliga och mindre roliga sätt att väcka lägeriterna på (muahahha). Säpinä och utelekar. Problem av Ariana Grande ft. Iggy Azalea. Mustascher i Älskling älskling. Festkväll. Maffia i mörkret under en åskstorm. En otrolig gemenskap. 

Med andra ord, det var ett ganska episkt läger!