You give me more than I could ever need

Jag känner mig så otroligt välsignad just nu i mitt liv. Det är många saker som faller på plats, eller många saker som händer som jag väntat jättelänge på. Det känns som om jag verkligen lever livet fullt ut just nu. 

Ett exempel på detta är att jag i våras hade alldeles förskräcklig wanderlust, men hade ingen att åka med eller ett passligt resmål, men att jag nu plötsligt har TRE möjliga resor! Alla är bara på planeringsstadiet, men jag tror att åtminstone en av dem kommer att bli av. YESSSSSSSSSS!!!

Bild från sommaren

En annan grej är att jag i flera års tid har längtat efter ett sammanhang med kristna människor i min ålder. På måndag var jag på studentmissionens första "fest", och jag kände direkt att jag hörde hemma där. Människorna som var där var som jag och välkomnade mig med öppna armar (typ). Nu ska jag kanske komma med i en liten cellgrupp, vilket är vad jag allra mest bett om i ungefär två års tid. 

Mina nya studier i pedagogik har också gett mig mera än jag förväntade mig. Studierna känns fräscha och meningsfulla igen, vilket jag är jätteglad över. Jag har lärt känna många nya människor, fast jag inte ens har gått två veckor med dom ännu. Speciellt en tjej och jag har blivit riktigt goda vänner. 

Det här inlägget handlar inte om att jag skryter med hur bra mitt liv är, utan det är snarare ett sätt för mig att visa min tacksamhet öppet. Dessutom jämför jag med förra hösten ... och ja, den här hösten känns definitivt bättre! Förra hösten, egentligen hela förra studieåret, kändes enormt tung och jag kan nu efteråt konstatera att jag inte alls var lycklig eller nöjd över vilken riktning mitt liv gick. Nu tänker jag främst på studierna, men också en del på det personliga planet. När jag nu tänker på allt detta fylls jag av tacksamhet och ödmjukhet.