Jobbtankar...

Som du säkert vet jobbar jag varje vardag (i fem veckor) på ett ålderdomshem som städerska. Eftersom det nu är tredje sommaren jag är där går arbetet mest på rutin. Jag känner dessutom tanterna kollegerna och rummen ren från tidigare, vilket gör att allting går helt smooth.  

På något sätt har min inställning till jobbet också förändras. De två senaste somrarna var jag bara olycklig hela tiden och satt varje dag och räknade hur många dagar jag hade kvar tills jag äntligen fick sluta, men nu ... bryr jag mig inte längre. Jag går inte heller mera omkring och tänker på allt det som jag går miste om när jag är på jobb. Och visst måste jag ju stiga upp halv sju varje morgon, tvätta toaletter och stå hela dagen så att fötterna värker ... men det känns inte mera så hemskt. Kanske jag bara blivit äldre. Kanske jag bara mognat. Jobb = pengar, helt enkelt. Om jag någonsin ska flytta hemifrån så behöver jag pengar. Så enkelt är det. Och inte är det ju så att jag gör det bara för pengarna, jag gillar att prata med tanterna och jag gillar på något sätt att ha en rutin. Skulle jag inte haft jobb skulle jag bara ha ruttnat bort och slappat hela sommaren. Det hjälper ju också att mina närmaste vänner också har jobb, och att mamma valt att ta sin semester så att hon jobbar nästan samma tid som jag.  

Men förstå mig nu inte fel, jag kommer nog att bli galet glad när sommarjobbet tar slut nästa veckas fredag (18.7)! Då väntar en veckas ledighet och sen bär det av på tonårsläger som hjälpledare!

Dop, jobb och begravning

De här senaste dagarna har varit mycket hektiska. Har hunnit med både bra och dåliga saker. 

Bland annat: 

- lärt känna nya människor

- varit på 6-års kalas
 
- varit på dop 

- träffat en kompis

- börjat sommarjobba på KH igen för tredje sommaren i rad

- varit på begravning idag. 

Intensivt och hektiskt, för lite sömn och tidiga morgnar, socialt, jobb och sorgligt. Så skulle man kunna sammanfatta min senaste vecka. Men nu är det dags att se framåt, midsommaren står för dörren! Bara en jobbdag kvar och sen blir det långhelg! 

Från en känsla till en annan ...

Förra inlägget handlade om ilska. Det här handlar om sorg och förvåning. 

När jag öppnade dagens (söndagens) tidning var jag inte  beredd på det som skulle möta mig. 

Först var det en dödsruna över en av de farbröder som jag städade hos på KH under sommaren. Han var en av de friskare och jag är förvånad att han gått bort redan nu. I dödsrunan stod en massa om hur han haft högprestige jobb och att han är "fadern" till dagens Helmet som tillåter oss att låna bibbaböcker i hela Helsingforsregionen. Han skrev också över trettio faktaböcker samt forskade, vilket ledde till att han fick nånslags fin utmärkelse för några år sedan. Men jag hade förstås ingen aning om det här när jag städade hos honom. Och nu är han borta. 

Sen vände jag sida och så - BOOM - ett till namn jag kände igen bland dödsannonserna - också en farbror som bodde på KH och som bodde där redan den första sommaren jag var där. Honom har jag många glada minnen av. Jag minns hur han en dag blev så glad när han såg mig eftersom han hade en rolig nyhet att berätta - han hade nämligen upptäckt att hans sommarställe fanns på pärmen av ett inredningsmagasin han prenumererade på! Och jag minns hur vi skrattade åt det. Han var alltid så snäll mot mig, och klagade aldrig på något. Men det scarigaste var att han dog dagen före julafton, alltså samma dag som jag kunde ha varit på jobb, men hade avböjt.  Tänk om jag kom till jobbet och fått veta att han dött för bara en timme sen, hur skulle resten av dagen då gå? Tänk om de bad mig att städa efter att de flyttat bort honom? Tänk om jag hade hittat honom ... död? Tänk om jag skulle ha blivit den sista att se honom i livet? Huj, det känns hemskt att tänka så. Hur och när han än dog skulle det inte ha varit en trevlig jobbdag.  Jag är jätteglad att jag tackade nej till att jobba under julen eftersom det sparade mig detta. 

Missförstå mig inte nu, jag är ledsen att de är borta, men mer än så är det inte. Jag kände ju dem aldrig personligen, så kan därför inte sörja dem "på riktigt". Men ändå var de en kort tid en del av mitt liv, vilket gör att jag inte kan bli oberörd av att de dött. Jag har ju ändå dammat deras fotoramar med leende familjemedlemmar och städat deras toaletter.  

Sommarjobbet är över

Idag kom dagen jag väntat på. Idag var det nämligen den allra sista jobbdagen! Det har varit en helt trevlig jobberfarenhet. I och med att jag var där förra året också kände jag ju tanterna, utrymmena och kollegerna, vilket underlättade. Det gick mera på rutin i år. Lärde känna en ny flicka som jobbade som inhoppare och hon var jättekiva. Lärde också bättre känna mina favorittanter, de är så härliga! <3 Nu ser jag frammemot att INTE ha väckning 06.30 varje dag och bara få slappa i några dagar. 

Hur ska jag fira att sommarjobbet är slut? Med att äta det här: 

 

Veckoslut, bitterhet, jobb och resfeber

Jag tyckte det var dags för förändring så jag tog och editerade lite. Det här är första gången jag har en riktig header! Hoppas du gillar den! 

Nu när jag ändå skriver kan jag berätta att livet flyter på ganska bra. Har ett fantastiskt veckoslut bakom mig. Jag åkte med familjen upp till Karleby för att fira min kusins konfirmation. Jag hann också träffa både Elsa och Stella som för stunden befann sig i samma stad. Det sög att tvingas gå tidigare från festen på söndagen för att hinna till tåget, men vad kan man när man har jobb nästa dag. Resten av familjen blev kvar i Österbotten och är fortfarande där. Kändes bittert att fara på jobb på måndag men jag tröstar mig med att det nog är värt det.

Förutom pengarna som kommer att klirra in på kontot i augusti, har jag en annan stor motivationsfaktor. Jag ska nämligen till MALLORCA igen! Den första augusti bär det av tillsammans med det vanliga gänget. Vi kommer förstås att bo hos Hanna's igen. (Where else?) Ser framemot det eftersom vi faktiskt inte har varit på Mallorca under högsäsong och haft solsemester. Så det kommer att vara olidligt hett och mycket pool- och strandhäng. I can't wait! Har installerat en app på min telefon som dels räknar ner dagarna för när sommarjobbet tar slut (13 jobbdagar kvar) dels för när det blir Mallorca-avfärd (23 dagar). Yay!    

De två senaste gångerna har vi tagit en gruppbild på exakt samma ställe. Den övre bilden är från 2010 och den undre från 2012. Dags för gruppbild 2013?

Jobb

Har glömt att berätta att jag har börjat jobba, redan förra veckans måndag. Jag är alltså på samma ställe som jag var förra året, städar på ett ålderdomshem i stan. Ska vara där i totalt fem veckor, nu är jag på den andra veckan. Jag har helt okej jobbtider (slutar antingen två eller tre) och jobbet i sig är inte så svårt. De första dagarna var tunga eftersom kroppen inte var van, plus att jag hade förkylning (så jag svettades som en gris hela tiden), men nu går allt som smort. Tanterna är lika gulliga som alltid, men jag har märkt att en del av de som var helt friska förra året inte alls mår bra nu, det är synd. Men alla blir vi ju gamla. De förändringar som hade skett sedan jag senast var där var att en tant hade dött och en är på sjukhus för att hon mår så dåligt. Synd. Hon som dog var ren så dålig när jag var där att det inte kom som någon överraskning. Men jag vet att den dag jag får veta att någon av mina favorittanter har dött kommer jag nog att sörja, för jag har verkligen börjat gilla vissa av dem. De är lite som mina reserv-mommon. 

Här är lite bilder från jobbet:

Jag med den sexiga städuniformen ...

My tools

Och förstås Henry, min gamla goda kompis

 

Sommarjobb - check!

Så här såg jag ut förra sommaren och så kommer jag att se ut denna sommar också! (Jag har alltså inte mina egna kläder, utan en uniform)

 Jag blev erbjuden sommarjobb på samma ställe som förra året, d.v.s. städjobb. Jag hade två dagar på mig att svara. Och jag funderade och funderade. Men till sist kom jag fram till att det skulle vara dumt att tacka nej till det med risken att bli utan helt och hållet, även om jag ogärna skulle städa en sommar till. Been there, done that liksom. Men jag tog alltså emot det. Dessutom var det en helt okej tidpunkt: 24.6-26.7, d.v.s. 5 veckor. Jag kanske inte jublar av glädje, men jag har nu åtminstone försäkrat en inkomst under sommaren. Om jag har gjort det en gång förut, kan jag göra det en gång till.

Jullovet börjar gå mot sitt slut

Tänkte bara kasta in några rader och berätta att jag har slutat jobba, haft den här veckan ledig och på måndag börjar skolan universitetet igen. Sad but true. Men det har nog varit ett väldigt långt och (vissa delar) skönt jullov. 

Fast riktigt slut är jullovet inte ännu. Det här veckoslutet ska jag och Elsa fara upp till Österbotten, till Jakobstad, för att hälsa på Stella som studerar där. Ser framemot det! Ha det bra! Over and out. 

Julen

Som sagt så blev det en lite annorlunda jul i år, men inte nödvändigt vis på ett dåligt sätt. Det var nämligen så att min bror fick över 39 graders feber, och då vågade inte min famo och fafa komma till oss som de brukar eftersom de är så gamla och rädda att bli smittade. (Det är ju mycket farligare när man blir äldre). Så istället för att vara sju stycken som vi brukar vara - var vi bara tre personer runt julbordet. Men det gjorde egentligen inte så mycket. Vi hade trevligt ändå. Och precis som jag gissade var Gustav "konstigt nog" pigg nog för att delta i julklappsutdelningen. 

Jag fick jättekivoga presenter! Av de sakerna jag visade här på bloggen som stod på min önskelista fick jag en och en halv sak! Prenumeration på Språktidningen (yes!!!) och ett top coat av Sally Hansen (och inte Essie som jag hade önskat mig). Men bra så! Av Rebecca fick jag en fin träask som hon själv hade dekorerat jättevackert med värmepenna! Jag har länge velat ha en liquid eyeliner, och det fick jag av mamma (jag fick nog annat av henne också). När jag öppnade Elsas present började jag genast le eftersom hon känner mig så bra. Det smycke jag fick av henne var just ett sånt jag ville ha! Tack till er alla!

På juldagen for jag och mamma till julottan. Fast det var hemskt att stiga upp tidigt (den började sju) var det värt det! Det var riktigt mysigt, och efteråt fick jag tala med människor jag inte träffar så ofta nuförtiden. Gotta love my congregation! 

Men idag var det bara att återgå till verkligheten. Julen är över och nu jobbar jag igen på Konkordiahemmet. Nu ser jag framemot nyår istället! Hoppas er jul var bra! 

Stressfri jul sökes.

Jag ber om ursäkt att jag inte har skrivit på länge.  Jag har varit galet upptagen precis hela tiden! Jag har hunnit skriva fem essäer, varit på jobb hela veckoslutet (kl.7-15 båda dagarna), varit på julkonsert, druckit glögg på en restaurang/bar med studiekompisarna, köpt de första julklapparna, varit sista gången i skolan den här hösten och inlett jullovet. Allt detta inom fredag - måndag. Galet! Det har verkligen känts som om tiden inte räcker till. Det gör den fortfarande inte - julafton är om mindre än en vecka och jag har fortfarande massor av julklappar att köpa + att jag ska vara på jobb onsdag - fredag. Det här är första gången jag har riktig julstress. Jag hinner inte få upp julstämningen eftersom jag har så mycket att göra. STÖN. Men tack och lov har jag fem dagar ledigt under julen så jag får vila upp mig!

Skola, bilskola och jobb

Jag har varit väldigt busy de senaste dagarna. På söndag skrev jag äntligen klart hemtentamen som jag hade jobbat på i en vecka. Det var jobbigt att skriva så mycket, men samtidigt var det intressant. En fråga löd t.ex. så här: "Berätta om ditt eget namn, både förnamn och efternamn. Ge en beskrivning av ditt namns historia och popularitet. Varför har du just detta namn du har (t.ex. hur har dina föräldrar valt ditt namn)?" Superenkelt och roligt! 

På måndag började den nya perioden och jag fick uppleva min första (ja, första!) "åttansmorgon". Stööööön.

Igår fick jag ut ett mellanförhör i grammatiken (jag har väl skrivit om det förut?) och jag fick en 5:a = det bästa vitsordet! Yay! 

Igår började jag och Elsa bilskolan tillsammans! Det ska bli ett spännande äventyr! Men lektionen ... det var som att ha kommit tillbaka till högstadiet. Jag är van vid att folk sitter tysta och lyssnar på läraren och bara ställer vettiga frågor, men här satt hela bakersta raden med 17-åriga pojkar och pratade, härjade och ställde dumma frågor. Men där verkade nog också finnas vettiga människor. Hur som helst, tänk - om några veckor sitter jag kanske framför en ratt! Gulp! 

Idag var det väckning 05.50 (...) för att hinna till 7 på jobb. Jag har blivit erbjuden att hoppa in som kökshjälp på samma ställe som jag städade under sommaren, på Konkordiahemmet. Idag var det mest som en prövningsdag. Jag var med en annan kvinna som också jobbade som kökshjälp och hon visade mig hur allt skulle gå till. Det var mycket diskning och sånt, men helt roligt. Det var också roligt att få servera tanterna. Lite lustigt var det ju att ingen av tanterna typ kände igen mig ... fast å andra sidan så hade jag faktiskt en "hatt" som täckte allt mitt hår. Jag blev erbjuden mera jobb, både köks- och städjobb. Kiva med lite klirr i kassan! 

Sista jobbdagen & fest

Igår var det den allra sista jobbdagen för mig. Sista gången jag städade på Konkordiahemmet! Jag fick positiv feedback av alla tanter som blev ledsna över att jag skulle sluta, och dessutom också av min chef som så där diskret frågade om jag skulle vara intresserad av att hoppa in i köket under hösten. Lite synd känns det nog att sluta, men mest skönt! Nu är jag FRI! Snart börjar dessutom pengarna trilla in på kontot...

På kvällen bar det av till Borgå för att gå på Sandras hejdå-fest. (Hon ska på utbytesår till USA). Jag behövde inte ta farväl ännu eftersom vi ses på måndag och hela nästa vecka! Det var nog helt roligt. 

Vet ni förresten vad man ska göra om man inte har nån penna med sig men behöver skriva ett kort?................. Man går till Suomalainen och låtsas att man tittar på en penna och går sen långt in i butiken bakom en bokhylla och skriver kortet! Haha! Äventyr med Fanny var det igår.... (okej det där blev så random!) 

Dörren till vuxenlivet står på glänt

Det känns som om jag har blivit vuxnare under den senaste tiden. Förut betydde sommarlov sol, lande, vänner, frihet, läger och resor men nuförtiden är det ansvar och plikt som gäller. Att ha sommarjobb betyder att jag varje dag måste befinna mig på rätt ställe under en viss tid och då utföra de uppgifter som det krävs av mig. Det betyder också att jag inte får sova länge på morgonen eller göra vad jag vill med vem jag vill när som helst. Det finns saker jag går miste om, t.ex. när hela resten av min familj lever loppan på lande medan jag är hemma i stan och sliter som ett djur på jobbet. Då känns det nog väldigt bittert. 

Jag är yngst av alla som jobbar på Konkordiahemmet (de flesta har just avslutat sina studier eller sen är de medelålders) och det betyder att diskussionerna vid kaffebordet är där efter. (Jag dricker ju inte ens kaffe - ett tecken på omognad? Känner mig som en barnrumpa när de andra dricker kaffe och jag sitter där med mitt saftglas). Det faktum att jag har människor ovanför mig som är mina chefer bidrar också till att jag tvingats växa upp. De kan beordra mig att göra något och jag får snällt lyda. 

Jag städar ju hos åldringar och det får mig ibland att tänka på slutet av livet och självaste döden. Djupa grejor indeed. Plötsligt slutar ens kropp att fungera på samma sätt, man har gått igenom så mycket under sin livstid och dessutom börjar människor i ens närhet att dö. Hur kan de ändå vara så glada fast varenda en av dem har mist en make/maka? Det finns ju förstås de som är olyckliga, och det får mig att bli så otroligt ledsen för deras skull. Speciellt en tant fick mitt hjärta att värka när hon berättade att hon har bett till Gud att han ska "ta hem henne" eftersom hon inte mera har något kvar att leva för (hennes två söner och man är döda + att de hade det hemskt svårt under krigen). Hur svarar man på något sådant? "Det blir nog bra" räcker inte direkt. Men de flesta tanter är nog ändå glada och positiva.  När jag dessutom är så mycket ensam hemma utan att ha någon att prata med, sitter jag länge och funderar på olika saker, ofta väldigt seriösa och djupa frågeställningar.

Det måste dock påpekas att jag inte är fullvuxen (mentalt) i alla situationer. Jag är fortfarande mitt gamla jag med mina vänner och familj. Vad jag försöker säga är att jag har insett att livet är mer än bara tjo och skutt. Jag har under min tid på jobbet sett en glimt av vad som väntar mig under hösten*. För då om någonsin är det dags att sluta kittla folk och istället börja bete sig vuxet och civiliserat. 

* Dock inte min död, får vi hoppas

Söt tant

Eftersom jag har tagit den här bilden med telefonen vet jag inte hur jag får den vänd på andra sidan but whatever

Idag på jobbet när jag kom in i en tants rum för att tömma hennes roskisar frågade hon mig om jag hade tid. Hon hade tydligen väntat på mig. Jag svarade att jag visst hade det. Då svarade hon att hon ville möblera om i rummet. Då blev jag lite skrämd eftersom jag trodde att hon ville att jag skulle börja flytta på alla hennes tunga möbler. Men det visade sig att hon bara ville flytta en matta inåt mot väggen, men det betydde att jag måste flytta två stolar och ett bord för att få den under dem. Det var inte så svårt och tog mindre än 10 minuter. Jag gick till hennes toalett för att tömma roskisen där och när jag kom ut igen räckte hon mig en Fazer blå chokladplatta! Hon sa att hon ville att jag skulle ha den för besväret. Det är mitt jobb att städa och att inte flytta möbler, men det var en så liten sak att jag gärna gjorde det, men inte förtjänade jag en belöning för det. Men tanten insisterade på att jag skulle ta emot den, och det gjorde jag. Jag tror hon hade köpt den enkom för mig. Världen behöver mer coola tanter som hon!

Mobilbilder

När jag nuförtiden har en ny telefon tycker jag om att leka med den så ofta jag får möjlighet till det. De här fyra bilderna är alla tagna under de senaste veckorna. Högst upp till vänster är taget från bastun på Tonttis under midsommarafton, till höger uppe när jag var backstage på Gustavs pjäs, nere till vänster är mitt jobb (eller kyrkan som är bredvid mitt jobb) och nere till höger är det nya kapellet på Narinkens torg som jag, Stella och Elsa kikade in i.

Dagarna flyter på som vanligt. På jobbet har jag mycket att göra och hinner inte sitta typ alls. Fötterna värker alltid några timmar efter jobbet och jag går nuförtiden och lägga mig efter tio för att orka stiga upp till halv sju. De flesta tanter är riktigt trevliga och gulliga. En av dem var imponerad av min städning och erbjöd mig städjobb hos henne när hon flyttar hem (hon bor bara tillfälligt på Konkordiahemmet) men vi får nu se hur det blir med den saken. Nu har jag avklarat 2 ½ vecka, "bara" 3 veckor kvar! 

Första sommarjobbsdagen

Den senaste tiden har jag: 

- Läst ut "Hungerspelen" - enormt fängslande och bra bok

- Varit av och an till Tonttis (lande) en dag

- Träffat H.J

- Sett Gustavs pjäs Rasmus på luffen (Han har btw näst största rollen)

Idag har jag haft min första arbetsdag på det nya sommarjobbet. Lite tungt att börja 8 i stan, men jag tröstar mig själv med att det ändå är bättre än förra året (då jag började 7). Den ordinarie städerskan är finskspråkig, så jag oroade mig för språkproblemet. Men hon visade sig vara jättetrevlig (vilket förvånade mig) och hon visar tålamod med mig när jag inte förstår eller säger fel. Jag överraskade mig själv med att de finska orden bara "flög ut ur min mun", d.v.s. jag behövde inte alltid analysera allt jag sade. Jag bara sade. Enormt bra känsla kan jag berätta för er. Kanske jag äntligen slipper finska-blygheten som har följt mig hela mitt liv. Hon kommer att vara med mig i två dagar till och sen är jag på egen hand i 5 veckor. Arbetet är ganska tungt och ibland lite äckligt, men helt okej all in all. Ganska najs också att sluta klockan 2 (på mån o fe klockan 3)!

Sommarjobb!

Källa

Jag kom på att jag inte har berättat den glada nyheten! Jag har fått sommarjobb! Det var en bekant till mig, E.A., som tipsade mig om att hon själv hade jobbat på Konkordia hemmet (ett åldringshem i samband med metodistkyrkan i Helsingfors) flera somrar, så jag skickade ett e-mejl, for på "arbetsintervju" och fick ett telefonsamtal när jag var på Mallorca där min arbetsgivare erbjöd mig jobb! Och vad ska jag göra då, kanske ni undrar? Det var tal om att jag skulle ha närvårdar-turer (hjälpa åldringarna), men när hon ringde erbjöd hon mig något helt annat. Ett vikariat för städerskan. Jag blev förvånad, men tackade ändå ja. Det finns bättre jobb, det måste jag erkänna, men hej, det är på svenska och jag får lön. 5 ½ vecka ska jag vara bästa kompis med golvmoppen, men jag tror det är värt det. Bättre än inget.