Lucka 12. Föredrar du att läsa poesi, skriva poesi, eller ingendera?

Jag hade egentligen inte läst poesi innan jag började studera nordisk litteratur, men nu har jag faktiskt börjat gilla att läsa poesi. Jag har lärt mig massor, om olika stilar och uttryckssätt som gjort det lättare att förstå dem. Men det känns nog fortfarande lite för främmande. 

Därför föredrar jag att skriva poesi själv. Skulle tippa på att jag totalt skrivit kring 25 dikter i mitt liv. De allra första är väldigt dåliga, men ju äldre jag blivit desto bättre dikter har jag skrivit. Jag skulle verkligen vilja visa mina dikter för er, kära läsare, men de är tyvärr lite för personliga för att bli publicerade för hela internet att läsa. Det är oftast så att det krävs någon tragisk eller omvälvande händelse för att jag ska få inspiration, vilket gör att mina dikter ofta handlar om djupa och allvarliga saker. De flesta dikter har jag inte visat för en levande själ. Och kanske det är lika så bra. 

Dikter

Som Nordisk litteratur-student läser jag vääääldigt mycket dikter. När jag först började studera i höst kändes det här med dikter lite skrämmande. Jag har visserligen skrivit lite dikter själv, men jag har aldrig egentligen läst lyrik, åtminstone inte på fritiden. Nu har vi fått en uppgift som jag faktiskt ser framemot att göra! Vi ska välja 2-3 dikter och analysera rytm- och bildaspekten i dem. 

När jag googlade hittade jag en massa fina dikter! Här kommer några av dem:

Änglakärlek

Dig, som biter, 
dig, som sargar,
dig, som sliter
mig i trasor,
dig som slår
mig i sår, 
dig, som gett av
tacksamhet
slag och bett av
tigrar, vargar,
dig, som slog, och dig, som bet,
mitt bland fasor,
bett och slag,
älskar jag.

(Gustav Fröding)

Den tycker jag är fin. Rytmen är också väldigt markant, man liksom väntar hela tiden på "förklaringen", slutet på meningen som börjar med "dig", och till sist kommer den och rimmar så fint med versen ovanför. 

Skuggor reser i natten  

Skuggor reser i natten.

 Vaken söker ett spår.

Månen glittrar i vatten,

sömnlösheten är svår. 

Mörkret lockar att sova, 

men tanken ropar på ljus.

Sömnen vore en gåva,

mina ögon är fulla av grus. 

Minnet finner en mening.

Orden bygger en scen. 

Hjärnan får nog sin rening,

om ändå sömnen är klen.

Vinden piskar runt räcket.

Grenar böjer och slår.

Vaknaden vänder på täcket.

i vila och timmarna går.

Skuggor reser i natten.

Vaken letar sitt bo.

Speglar krusning i natten,

klockan går, ingen ro.

Morgonrodnaden springer,

att hinna dagen fatt.

Väckarklockan den ringer,

och själv har jag glömt det var natt.

(Göran Hansson)

Jag tycker också om den här dikten, den har klara bilder och skapar en fin stämning. Jag ska faktiskt ha en presentation om den här dikten imorgon!

Och sist men inte minst:

 

Ord är så mäktiga

Ord är fantastiska

har du tänkt på det -

man kan smeka med ord

mjukare än med handen

man kan slå med ord

hårdare än med handen

ord är så fantastiska

de kan lindra sorgen

och förstärka glädjen

ord kan vara så flyktiga

men även beständiga

- i ett hjärta

ord är så mäktiga

de kan starta krig

och sluta fred

ord kan förlåta

men också så hat

och bitterhet -

därför ber jag dig

använd orden väl

använd orden rätt

men framför allt

- använd orden

den som äger orden

blir aldrig fattig

(Birger Franzén)

Den här dikten tycker jag jättemycket om. Den är klar och redig, men det är främst innehållet och budskapet jag fastnar för. Jag har ju själv tänkt och skrivit liknande. Fantastiskt bra!

Jag tycker att det är så bra att vi får välja själv! De flesta dikter vi har läst i kurserna har varit ganska svåra och ibland till och med obegripliga (enligt mig), så att vi nu får välja vilka dikter som helst är verkligen ett bra sätt att engagera folk, för jag blir verkligen engagerad!

Dikt

Tänkte publicera en dikt jag skrev för ett år sedan (då jag sommarjobbade på samma ställe).

Jag kommer hem. 

Stirrar på rummets fyra väggar

Lyssnar på tystnaden

Tittar ut genom fönstret

Solsken och blå himmel

Ser barn leka på gården

Inget att göra

Ingen att prata med

Bara de här fyra väggarna 

och tystnaden

som ivrigt lyssnar på mina tankar  

Runeberg & Justin Bieber

Vi hade loppis i kyrkan förra veckan och det enda jag kom hem med var en gammal och sliten bok. Det är Runebergs Fänrik Ståls sägner utgiven år 1900! Det hör verkligen till tungviktarna i vårt lands litterära historia. Det är alltså en samling dikter och jag tror ni känner igen den första ...

 (Om ni inte gör det måste jag ha ett allvarligt snack mer er).

Jag gillar det gammalmodiga språket, den ålderdomliga stavningen och att det rimmar. Det blir ju så vackert! Här är några exempel: 

 
Jag har insett att den här bloggen har blivit väldigt nördig på sistone ... Men är man språk- och nagelnörd och töntig så är man! 
För att rädda situationen tänkte jag visa en video jag hittade via Facebook. Haha! 

Ps. Jag har bara 2 skoldagar kvar till sommarlovet! Det ni! ;)

For every no, there is a bigger yes

Blend the world, see what it brings

diversity is the order of things

turn and face a stranger with a smile

wear your badge of life with style

embrace your neighbors, live and let live

always remember, you are what you give

show your heart, put flowers in a gun

find the best in others, have some fun

for every no, there is a bigger yes

strive for greatness, accept nothing less

man or woman, boy or girl

open yourself, blend the world 

Den här texten hittade jag bakpå en av mina t-skjortor. Fin dikt tycker jag. Det rimmar ju! 

Give me your eyes

Give me your eyes for just one second

Give me your eyes so I can see

everything that I keep missing

Give me your love for humanity

Give me your arms for the brokenhearted

The ones that are far beyond my reach

Give me your heart for the ones forgotten

Give me your eyes so I can see

(Brandon Heath- Give me your eyes)

Det här är vad jag gör på mattalektioner (eller rättare sagt vad jag brukade göra)

(Kan man läsa vad där står?)

Nostagiiii

Åh, jag älskade den här sången (och filmen) som barn! Härlig låttext dessutom!

Jag trodde allt var lätt
Jag trodde på en framtid
Jag trodde att jag valde rätt
Men nu så är jag här
Jag trotsade ditt ord
Och hjälpen jag nej till
Nu vet jag att jag valde fel
Att vägen slutar här

Du vet bättre än jag
Styr mina steg
Jag ber dig låt allting bli bra
För du vet bättre än jag

Jag tvekade ett tag
Men nu har jag bestämt mig
Jag vandrar nu den vägen som du
Planerat har för mig
Jag känner mig så svag
Men du har gett mig styrkan
Att möta sorger i mitt liv
Nu litar jag på dig

För du vet bättre än jag
Styr mina steg

 Jag ber dig låt allting bli bra
För du vet bättre än jag
Jag såg ett moln på himlens mörka blå
En fågel som jag inte kunde följa
Men det var du som gav den vingar två
Dessa vingar bär mig
Kom och lär mig

För du vet bättre än jag
Styr mina steg
Jag ber dig låt allting bli bra

Armades feber!

Jag har gått och dragit på mig flunssa och feber. Det började redan på onsdag kväll då jag kom hem från GY, på torsdag mådde jag skitens skit, lite bättre på fredag och ännu en aning bättre idag. Jag har inte varit i skolan sen onsdag! Huj, så mycket jag har att göra för att hinna ikapp. Imorgon hoppas jag att jag blir frisk!

Bästa feber

Ni har tagit er en boning i min kropp

Ni har gjort ert allt

för att få mig på fall

Näsan rinner

som en öppen kran

Ögonen likaså

Benen känns som spagetti

Ögonlocken är tunna

Kroppen osar värme

Inget orkar jag

Inget klarar jag av

Därför ber jag er att ta ert pick och pack 

Nu får det sjutton också vara nog!

Ni har varit en oönskvärd gäst

som sugit musten ur mig.

Var vänlig och återvänd ej.

Din värdinna, 

Hanna W.

Konstverket i spegeln

Tänkte jag kunde ta och publicera min dikt som jag skrev till dikttävlingen i skolan för ett tag sedan. Jag vann inte (det gjorde andra Hanna) men Annika (min grupphandledare och moddalärare) sa att hon gillade min bäst, så det kändes nästan lika bra som att vinna. Vad tycker du, skulle den ha förtjänat att vinna? :)

Konstverket i spegeln

Varje människa i sig
är ett konstverk
Alla har vi olika former
och en unik design
En del är Mona Lisor
andra Picassor

En del pryder sig själva
med en gyllene ram
Medan andra
bara har en enkel ram av papp
Alla har vi formats
till det vi är idag
Ingen behöver
Och ska inte
Vara lika någon annan
Utan var unika konstverk
Med olika styrkor
och svagheter
Alla har vi nötta hörn i ramen
Från den gången
då tavlan föll i golvet
Men nu är tavlan upphängd
I galleriet vi kallar
Världen