Drömmen om det perfekta hemmet

Skulle man gå igenom min Google-sökningsstatistik för den här veckan skulle man mycket snabbt inse att det finns två genomgående teman: Oscarsgalan och ... inredning. Ja, faktiskt. Inredning. Jag märker att jag blivit äldre, eftersom det här är något jag aldrig hade googlat  för två år sedan. Verkligen inte. 

Men nu känns det intressant. Jag misstänker starkt att det har något med den kommande renoveringen att göra ... Men mina fantasier och drömmar går längre än så. Jag drömmer om det perfekta huset - och då menar jag inte en sjabbig tvåa i utkanten av Helsingfors som jag delar med en annan studerande - utan den bostad jag flyttar till den dag jag förhoppningsvis har man och barn. 

Ungefär så här tänker jag: 

källa

källa

källa

 Jag behöver kanske inte säga så mycket mer. Vitt, ljust, blommigt, spets, romantiskt. Vilken härlig inspiration! Jag blir glad av att bara titta på bilderna!

Livets små glädjeämnen

På måndagen trängdes alla elever vid fönstren i skolan med kameran i högsta hugg och försökte få en skymt av de två rävarna som förirrat sig in på skolans innergård. De var supersöta! De kom riktigt nära också och ställde gärna upp på foto! Jag konstaterade att det var första gången jag på flera år sett rävar och dessutom i stan! Riktiga cityrävar, det är vad de är! 

 När det här fotot togs (med telefonen) var jag högt uppe, så det blev inte så jättebra. Men jag lovar att jag såg dem på närmare håll! (Den lilla pricken i mitten ska föreställa räven)

Här kommer lite andra små glädjeämnen (från telefonen) från den senaste tiden: 

 Att spela "Alfabet" med hedern i behåll (måste ju bevisa att jag faktiskt studerar svenska) = vinna

 Väldigt randomma/randomiga (???) samtal sent på natten hemma hos Hanna en fredagskväll

  Vi tillverkade chokladkonfekt i GY för några veckor sen, i samband med vändagen 

Hoppas du också hittar dina glädjeämnen. Utan de små guldkornen blir vardagen bara trist och något man måste överleva. Njut av det lilla istället! 

Renoveringsfeber

När jag yrvaket och halvsovande satte mig vid morgonmålsbordet på lördag morgon var det första någon sa till mig detta: "Mamma har skrivit på pappren!". Dagen innan hade det kommit en gubbe till oss som gjorde en offert angående en möjlig renovering, och i slutet av det mötet hade mamma tydligen skrivit under pappren. Oftast brukar man fundera på sådana saker, men nej, inte min mamma. Andra mammor spontanköper en blus, min mamma spontanköper en renovering. Okej nu överdriver jag lite, men ni förstår vad jag menar. Eftersom jag hade varit borta hela kvällen och kom hem sent på natten visste jag inte om det, så det verkligen en överraskning! 

Men verkligen ingen dum sådan. Vi ska fixa golven, väggarna och dörrarna. Jag ska själv få bestämma hur det ska se ut i mitt rum! Åh, jag fick verkligen sådan inspiration!!! De fick mina andra familjemedlemmar också eftersom vi alla fyra for till IKEA på lördagen och tillbringade hela vår för-och eftermiddag där. Vi tittade på nya klädskåp och bokhyllor. Jag köpte några ljus och ett vitt porslinsfat att ha under dem. Tyvärr kommer renoveringen först att börja i juni, så då kanske inspirationen har svalnat. Hoppas inte. Den firma vi har anlitat har specialiserat sig på att renovera medan familjen fortfarande bor i huset, vilket är skönt eftersom det betyder att vi inte behöver bo någonstans provisoriskt. 

Det känns alldeles fantastiskt, eftersom jag alltid har skämts för mitt hem. Vi har aldrig renoverat, vilket betyder att det är den förra ägaren som valt tapeter (som btw är strykfula) och plastgolv. Men nu ska det bli andra bullar! 

Ps. Angående det förra inlägget: Jag skaffade gymkort till unisport på onsdag, det blev aktiverat på torsdag och på fredag var jag för första gången till gymmet. Det kändes lite skrämmande att fara dit ensam, men jag visste att jag måste göra det. Nu efteråt har jag så ont i mina benmuskler att jag knappt kan gå ... Men jag vet att det gör mig gott. Jag har också ätit bra och är stolt över att jag klarade av att bara ta typ två godisar och två chips under fredagskvällen då jag träffade Elsa, Hanna och Stella och var omringad av onyttig mat!   

Det här med ... ett hälsosamt liv

Nu tänker jag skriva ett riktigt personligt inlägg. Blotta min själ för er, typ. Detta är det tredje inlägget i min lilla "det här med ..."-serie. 

En av de största osäkerheterna jag går och bär på är just det jag går och bär på, d.v.s. min vikt. Ni som har känt mig länge vet att jag alltid varit lite ... mullig. There, I said it! Jag har aldrig varit smal (förutom på de lägsta klasserna i lågstadiet), men aldrig heller så där ... tjock. Usch, vad jag hatar det ordet, tjock. 

Jag har alltid haft den inställningen att livet ska man njuta av, också när det kommer till mat. Jag älskar nästan all form av mat, vilket såklart är en nackdel. Franskiskar, hamburgare, pizza, feta såser, mycket salt, kakor, kex, munkar, godis, chips och popcorn är allt som jag älskar att sätta i mig. 

bildkälla

 I det här "livet ska man njuta av"-konceptet ingår också att jag alltid varit negativt inställd till motion av alla dess sorter. Varför skulle jag frivilligt vilja utsätta mig för saker som i vissa fall gör ont, får mig att flåsa som en galning och värst av allt - bli svettig. Det där med att man mår bra efter motion har jag alltid fnyst åt. Eller, nej, inte egentligen. Nästan varje gång jag utfört någon fysisk aktivitet blir jag överraskad över hur mycket jag egentligen klarar av och orkar - och då får jag en känsla av välbefinnande. Men den känslan försvinner ganska snabbt när jag tänker på hur jag måste ha sett ut eller när jag följande dag vaknar med muskler som fullkomligt brinner. Men det har också andra orsaker, t.ex. så fick jag aldrig egentligen chans att visa att jag kunde något i skoljumppan eftersom det alltid var killarna/de idrottande tjejerna som fick bollen passad till sig och kunde göra mål. När man skulle välja lagkamrater brukade jag oftast bli vald som typ femte eller  fjärde sist. Det stärkte inte direkt självförtroendet. Så jag har aldrig egentligen motionerat utanför skolan. 

bildkälla

En del människor blir väldigt förvånade när de får höra att jag aldrig hade haft en bikini förrän jag var 16 år gammal. Men det har att göra med det att jag aldrig tyckte att jag var tillräckligt smal för att ha en sån. När jag sen skaffade mig en var jag väldigt försiktig med vem som fick se mig i den och dök så snabbt som möjligt ner i vattnet. En endaste en gång har jag blivit fotad i bikini (Mallorca 2010) och de bilderna synade jag noga och raderade utan att blinka de bilder där min kropp inte framstod som fördelaktig. Om nån någongång sade något som hade kombinationen du (jag) och tjock reagerade jag alltid, också om det inte alls var menat som nedsättande. Tack och lov har ingen någonsin satt rakt ut att jag är tjock/mullig och det är jag tacksam för. En annan sak är också att jag blivit uppfostrad till att alltid äta all mat jag har på tallriken. Det är en väldigt fin tanke, men har gjort att jag ofta fortsätter äta fastän jag redan är mätt.

Men alla de här sakerna betydde egentligen inte så mycket under min skoltid eftersom jag alltid ändå såg någorlunda okej ut och var klassad som "normal med lutning åt det fetare hållet". Allt det här har förändrats på ett år. När jag gick i skolan promenerade jag varje dag från och till skolan och fast det tog bara 10-20 minuter/väg så var det ändå en form av motion som jag inte insåg vikten av. Jag höll mig på samma vikt hela högstadiet och gymnasiet. Men så fort jag slutade gå varje dag till skolan (alltså efter penkkisen för ett år sen) började kilona sakta smyga sig på. I början tog jag det mer lättvindigt eftersom jag tänkte att ett eller två kilo inte spelade någon roll och att det bara var kroppens reaktion på att jag slutat gå till skolan. Men det slutade inte där. Med tungt hjärta kan jag berätta att jag gått upp 5 kilo på ett år. Och det tycks vara en stadig kurva uppåt. 

Bildkälla

Här om dagen när jag ställde mig på vågen hoppade hjärtat över ett slag när jag såg siffran som betydde att jag faktiskt hade gått upp 5 kilo sen jag slutade gymnasiet. Det betydde att mitt BMI har stigit med flera siffror och att om jag går upp ens ett halvt kilo överskrider det gränsen för övervikt!!! Då insåg jag något. Om jag ska göra något - så ska det ske NU. Nu men inte nu. NU. Jag vill inte gå samma öde till mötes som mina föräldrar gick. De var också slanka eller mulliga som unga, men i 20 -års åldern började de samla på sig kilon och är i dag väldigt överviktiga. Jag vill inte och tänker inte gå i deras fotspår! 

Men hur? Hur ska jag göra det? Hur ska jag klara av det? Ska jag gå med i ett gym? Har funderat lite på Unisport som är ett gym som finns till för studeranden. Det är billigt och det ligger precis intill där jag studerar. Men det finns ändå något som tar emot. Jag känner mig på något sätt så ensam. Ingen av mina studiekamrater har gymkort där, och dessutom vet jag inte riktigt var det är och vilka manicker det finns... Det finns också olika jumppor man kan gå på, men då måste man boka tid på förhand och jag är rädd att jag inte alls ska kunna följa med rörelserna och bli helt svettig och andfådd, medan alla andra gör rörelserna galant utan att ha det mista svettpärla i pannan. Löjliga saker jag vet. Jag försöker bara hitta på ursäkter varför jag inte ska gå med. Konstigt nog så har de här ursäkterna funkat så här långt. 

bildkälla

Men jag vill nu inte heller att ni ska tro att jag konstant mår dåligt för att jag väger det jag väger. Ibland har man bättre dagar och ibland sämre. Jag har vuxit upp med tron om att jag är vacker och värdefull som jag är, och det är något som sitter väldigt djupt i ryggmärgen. Min tro har också gett mig mycket kraft att se mig som den Gud ser mig, men som sagt, ibland har man sämre dagar. Och jag är ju ändå inte smällfet (ännu åtminstone inte), så det går ju inte direkt nån nöd på mig.    

Varför detta inlägg? Jo, jag ville släppa ut alla tankar jag gått och burit på den senaste tiden samt ärligt berätta för er hur det står till med det där hälsosamma livet. Not so healthy after all, huh? Jag har inte skrivit allt detta för att fiska komplimanger. Jag vill istället veta hur ni som motionerar regelbundet och äter hälsosamt klarar av det! Hur håller ni motivationen uppe? Hur ofta tillåter ni er att äta något onyttigt? Någon som vill bli min jumppa-kaveri? Några andra tips? Lämna gärna en kommentar här nedan!

Stripes and polkadots DO go together!

Superenkel och söt nageldesign jag gjorde för några dagar sedan. Det hela började med att jag fyndade svinbilliga nagellack i Prisma (ynka två euro styck!!!) och ville testa de två flaskorna med lila (de två stora som är av det fina och kända märket Sally Hansen). Jag målade varannan nagel ljuslila och varannan mörklila. Sen använde jag ett annat nagellack jag har haft från tidigare i en annan ljuslila nyans och målade prickar respektive ränder på varannan nagel. Ränderna blev lite klumpiga, men jag tyckte det fick vara bra så. (Ps. nagellacksfärgerna är mer rätta på den bilden med flaskorna). Visst är de snygga?

Goodreads

Nu ska alla bokälskare titta hit! Även om du bara läser nån bok någon gång då och då kan det här vara intressant för dig! 

 Jag har i över ett års tid varit med på Goodreads som är en tjänst som vem som helst kan använda. Man skapar ett konto med lösenord och sen är det bara att börja!

Vad ska man göra då? Jo, man kan bocka av alla de böcker man har läst, vill läsa och läser för tillfället. Det finns böcker från hela världen som man kan pricka in. Så först har man en bok i en "bokhylla" som heter "want to read" och när man läst den flyttar man den till bokhyllan "read". Då kan man samtidigt bedöma boken (0-5 stjärnor) och skriva en recension. Man kan kategorisera sina böcker i hur många andra bokhyllor som helst. Jag har t.ex. bokhyllor som heter "Jane Austen fan-books", "klassiker", "kungligt", "gråta floder", "tog lång tid", "chik-lit" och många andra jag hittat på. På basen av man har i sina bokhyllor hittar datorn andra böcker som man kanske skulle vara intresserad av, rekommendationer alltså. På det sättet har jag hittat några riktiga guldkorn!

För år 2012 gick jag med i en "Goodreads reading challenge" då jag i början av året "made a pledge" att försöka läsa 30 böcker under året. Det var kul att se hur bra man hade klarat sig och se hur många procent man hade klarat av och hur många man ännu hade kvar. Jag klarade faktiskt av att läsa 30 böcker, men det var på håret. Det här året har jag satt in 32 böcker, men vi får nu se hur det går med det ...

 

Dessutom ingår det en social funktion i den här tjänsten. Man kan ha vänner och då ser man vad de läser för tillfället och alla deras andra böcker. När någon skriver en recension eller bara markerar någon bok i någon bokhylla kan man (om man är vänner) skriva en kommentar. Så det fungerar lite som Facebook, bara med böcker. 

Och det är här DU kommer in i bilden. Det är nämligen så att jag bara har en endaste vän. Snyft. Forever alone. Och hon var passiv i nästan ett år tills hon äntligen kom ihåg sitt lösenord alldeles nyligen. Så det kändes lite lame. Om du redan är medlem eller om du nu går med (vilket jag hoppas att du gör!) så skicka mig en friendrequest! 

Här är länken : http://www.goodreads.com/

Skräptidningar

Jag har alltid haft som princip att inte läsa "flicktidningar", speciellt inte Cosmopolitan. De är fulla med skräp, precis som det här parodi-omslaget visar. Ni får tycka vad ni vill, men det här är bara min syn på saken. 

 

Livet vs. bloggen

Bild från i lördags då jag + gymnasiegänget var på Memphis och firade Elsa

Jag har haft så svårt att skriva här på bloggen på sistone. Och nej, jag går inte igenom något jobbigt just nu. Snarare tvärtom - livet har inte känts så här bra på länge! Studierna är superintressanta som vanligt, jag har hunnit träffa en massa vänner, planerat resor (hemligt projekt) och framför allt har jag äntligen "hittat min plats" bland studiekamraterna och jag och Leila blir bara bättre och bättre vänner för var dag som går. Men det är kanske just det som är problemet. Jag lever hellre livet än sitter hemma och bloggar. Bra på livsfronten, men dåligt på bloggfronten.

Har någon några smarta idéer på vad jag kunde göra för att bota denna bloggtorka? Let me know. 

Veckan i punktform

Det har varit en vecka med ups and downs, tänkte att jag kunde dela med mig lite av dem. 

• På måndag hade jag och Leila (studiekamrat) vår tautologi-presentation under vår språkvårdstimme. Jätteintressant ämne som jag verkligen tyckte det var roligt att skriva om! (Tautologier = "onödig" upprepning, kallas även "tårta på tårta").
• Träffade en viss Elsa i Omena på tisdag efter två veckor av nästan total tystnad. Missförstå mig inte, vi hade inte grälat eller något, utan vi såg så intensivt före, under och efter jul och nyår att vi helt enkelt behövde lite paus. Kan rekommenderas för alla vänskapsband :)
•  Efter träffen med Elsa for jag in till stan för att ha lektion. Hann sätta ner mig i en minut och sen kom läraren och sa att vi skulle på en "klassutfärd" till bokförlaget Söderströms & Schildts. Det var en väldigt bra utfärd! De talade mest om läromedel för modersmålsundervisningen, men också om hur det är att jobba på förlag. Jag fick nya idéer och tankar för framtiden eftersom jag verkligen kan tänka mig att jobba som förlagsredaktör eller språkgranskare på ett förlag! Roligt att konkret få se hur det ser ut på en sådan arbetsplats. 
• På onsdag var jag och mamma till Hagalund för att ta passfotona till körkortet ...
• Samma dag hade vi Grani Youth som vanligt och efteråt hade jag, Gustav, Annika och Anton helt galet roligt då vi alla fyra (!) låg huller om buller på varandra på en liten bäddsoffa. Vi gapskrattade, kittlade varandra, låtsas-bråkade och drog lite snuskiga skämt. Haha, jag hade inte skrattat så där på länge! Jag kände mig verkligen ung igen (de andra är 14/16 år)! Ibland kan det vara en fördel att umgås med yngre!
•  Jag och Sandra (en annan studiekamrat) åkte metro med vår lärare, och gick tillsammans med henne till skolan, direkt till timmen. Det kändes jättekonstigt och väldigt awkward. Hur mycket "kompis" skall man vara med sina lärare när man råkar se dem utanför skolans väggar?
• På torsdag var jag mycket tillsammans med Leila och vi höll också på och gapskrattade hela tiden! Samma dag hade vi isländska och jag jobbade ihop med Marcus. Han och jag hade inte riktigt "klickat" tidigare, men under den timmen sa det "klick" (på vänskaplig basis alltså). Roligt att vi äntligen kunde bryta isen mellan oss och båda vara oss själva i varandras sällskap. 
• Samma dag hade jag den mest katastrofala bilskoletimmen hittills. Allt gick fel hela tiden och sånt som jag gjorde bra för två gånger sedan hade jag problem med nu. Det var som om allt jag lärt mig bara hade försvunnit. Det resulterade i att jag blev arg och frustrerad på mig själv, vilket gjorde mig bara till en ännu sämre förare. Argh!!! Att vi körde i verkligt trafikerade stadsdelar med bara en massa smågator gjorde inte saken bättre. Jag var verkligen väldigt besviken på mig själv. Nå, man kan inte lyckas varje gång. 
• I dag hade jag en väldigt kort skoldag (8.30 -10) och for direkt hem efteråt och kastade mig på sängen och sov i en timme. Jag har nämligen sovit väldigt korta nätter den här veckan, så det behövdes. Nu ska jag ta och titta på film och njuta att veckoslutet har börjat! 

Jag gratulerar dig att du orkade läsa så här långt. Det är knappt att jag orkade göra det. Men i alla fall, grattis till dig. Jag hoppas du hade en lika bra vecka som jag!