Att flytta och att bli vuxen

Guys. Det närmar sig. Jag har bara några få dagar kvar i Esbo och sen blir jag Helsingforsare. 

Flytten börjar för första gången kännas verklig. 

Jag har nu varit tre gånger i lägenheten och varje gång blir det mer realistiskt. Och idag när jag var där slog en tanke mig: jag kommer faktiskt att bo i den här lägenheten. 

Igår var jag till IKEA med min mamma och köpte skrivbord, bokhylla, taklampa, matta, gardiner och mindre saker. Igår tömde jag också majoriteten av mitt klädskåp i kassar som fortfarande står i mitt rum. Det känns så konstigt. Att plötsligt, efter 21 år (tekniskt sett 19 år) packa ner alla sina saker. De som alltid varit där. De ska nu byta hem och få en ny plats. Det känns väldigt konstigt. 

Jag oroar mig ändå allra mest för det ekonomiska. Jag har alltid haft ett konstigt förhållande till pengar och har faktiskt sparat i flera år. Så jag har ju pengar. Men ändå finns den där lilla irriterande rösten i bakhuvudet som viskar: tänk om dina pengar plötsligt tar slut, va? Vad gör du då?

Men det är ju klart, jag är ju också glad. Jag är glad över att jag får flytta in med min bästa kompis Elsa. Som jag skrev på hennes julkort, så skulle jag inte vilja göra det med någon annan. Hon känner mig och jag känner henne. Vi har varit med om så mycket tillsammans att en flytt ihop bara kan stärka vårt band ytterligare. Och tänk att hon från och med januari kommer att finnas på några meters avstånd och att vi kommer att dela ett kök. 

Jag ser också framemot friheten som den här flytten innebär. Jag vill vakna när jag själv vill, jag vill äta när jag vill, jag vill kunna sitta uppe på nätterna och kolla på Youtube om jag vill och jag vill vara ensam. Jag vill kunna bestämma saker själv helt enkelt. Jag känner att jag nu har blivit så gammal att mina föräldrar inte mera har samma rätt att säga åt mig vad jag ska göra. 

Jag har blivit vuxen (åtminstone delvis).