Hm... det här var en lite mer personligare fråga.
För jag är ju inte egentligen rädd för något fysiskt, som ormar eller spindlar. Det är kanske obehagliga men någon verklig rädsla hyser jag inte för dem. Inte här i Finland i alla fall. Besöker jag någon gång en regnskog, så kanske då. Men inte nu i alla fall.
Nej, mina rädslor ligger på det psykologiska planet. De flesta av dem är väldigt allmänmänskliga, som att jag t.ex. oroar mig för om jag ska få ett jobb efter mina studier. En annan, lite större rädsla, är att jag ska tvingas gå igenom livet ensam. Ni vet, utan en man vid min sida. Det är inte något som jag gråter över varje dag - faktiskt så är jag nöjd med att vara singel just nu - men det handlar mer om framtiden. Vad om jag på min trettio-, fyrtio- eller hemska tanke- femtioårsdag fortfarande inte har träffat någon? Så man kan väl säga att en av mina största "rädslor" är att jag ska bli ensam. Jag vet att många får mycket ut av ett singelliv och är fullkomligt lyckliga - men det är inte ett liv jag tänkt mig. Men jag litar på Gud att han vet vad han gör med mitt liv. Det har ju fungerat bra hittills!
Kärleken övervinner allt. "I can do all things through Him who gives me strenght" (Fil. 4:13)
Ja tycker att du måste komma ihåg att det är inte Gus som kommer fram och presenterar en man åt dig, utan du måste också ta initiativ själv... Att våga gå ut och träffa olika männskor och våga göra saker du är rädd för, det är då din vänskaps krets blir större och du hittar den rätte! Men jag i alla fall tror inte att Gud kastar ner en man från himlen, nej. Kanske inte bokstavligt sagt, jag hoppas du förstår min point! :) fin blogg förrästen!
SvaraRaderaJo, såklart att det inte är så att han bara kastar ner någon från himlen, men jag tror samtidigt inte på slumpen, utan på att när jag sen träffar någon så har Gud ett finger med i spelet. Men visst, man kan ju inte sitta hemma i soffan och vara arg på att Gud inte ger en någon man (och det gör jag inte heller). Tack så mycket! :)
Radera