Konstiga konstskolan för konstiga konstnärer

Det känns som om jag har förlorat all lust att skriva blogg. Ni vet inte ens hur mycket rå viljestyrka det krävdes för att skriva de här två meningarna. 

Jag har helt enkelt annat på gång. Eller kanske det är vädret. Det är så fint och vackert och varmt och ljuvligt och somrigt och och och ... men ändå orkar jag inte gå ut. Ärligt talat skulle jag helst bara ligga i sängen hela dagen och läsa böcker. Goda och bra och spännande och förlora-dig-själv-helt-i-bokens-värld typ av böcker. Och och och. Jag är väl lite av en ensamvarg. 

Okej, nu räcker det med random flum. Jag kan ändå inte blogga på några dagar, så jag tänkte att jag lika väl  kan berätta för er alla hundramiljonertriljonerbiljoner läsare där ute vad jag kommer att syssla med de närmaste dagarna.

Fredag (alltså imorgon) : KÖRPROV, take two. M.Å.S.T.E. KOMMA IGENOM. Om jag blir godkänd ser ni det på Facebook, men om min Facebook-wall är lika tom som min plånbok (okej, den är faktiskt inte tom, men jag kom inte på någon annan metafor) ska ni helst inte fråga. Det blir bara pinsamt.

Fredag kväll: Rebeccas  examensfest! Yay! Grattis till dig!

Lördag morgon: Avfärd mot de nordligare breddgraderna, till Karleby. Där jag som stolt 
kusin ska vara med på kusins studentkalas.

Söndag kväll: Hemfärd tillbaka till de sydliga breddgraderna.  

Onsdag: årets sista Grani Youth som ska firas med en mystisk överraskning. Både snyft och jee! 

Onsdag/Torsdag: Vår stora lägenhetsrenovering sätter igång! Förhoppningsvis kan jag fly till Tonttis och slippa sova på soffan i två veckor medan de renoverar mitt rum. 

Vilken vacker och klar framtid jag har framför mig. Vilken konstig text. Usch vad jag känner mig konstig. Rubriken har inget att göra med det här inlägget förutom att båda är lika konstiga. Höhö. Okej, nu ska jag sluta. Hejdå.

Siivouspäivä 2013

På lördag deltog jag och Leila i ett evenemang som heter Siivouspäivä. Det går ut på att vem som helst får var som helst i stan  sälja vad som helst (förutsatt att man anmält sig). Helsingfors förvandlades till ett enda stort loppis . 

Det var egentligen Leila som deltog och jag som hängde med på ett hörn, eftersom jag själv inte sålde några grejer. Vi satt i en park nära hennes lägenhet och sålde allt från kläder till Jack Daniel's speglar. Det var jobbigt att få nersläpat alla grejer och dessutom blåste det ganska mycket. Men det var roligt att sitta mitt i stan vid vårt lilla stånd och se och prata med främmande människor. Av en kund fick vi höra att många hade slagit sig ner i parken utanför Gamla kyrkan, så jag gick dit för att ta mig en titt (vi kunde ju inte gå båda eftersom nån måste sitta där och sälja). Och där var det sannerligen en marknad. Där var massor med försäljare, och kunder som rev och slät i allt de fick tag på. Folk hade typ tömt hela sina klädskåp! Jag var i sjunde himlen! Allt var superbilligt, och kläderna var snygga och framför allt moderna. Jag tror inte någon skulle ha mage att sälja gamla, håliga och fula kläder eftersom man ju måste möta kunden öga mot öga. 

Mina fynd: 

HÄRLIGA bruna mockaskor som är precis sådan typs modell jag tittat på. De sitter dessutom helt perfekt på foten! Pris? 5 €!!!

Tog med den här blixtbilden för att skornas riktiga färg ska synas

Jag såg den här blusen ur ögonvrån och fastnade för den direkt. Den är skogsgrön (ja, jag vet, jag borde köpa mindre grönt ...) med "band-ornament". Pris? 3 €!

Ljusblått är kanske inte något man associerar mig med, men den här blusen är helt för härlig för att stå och damma i Leilas klädskåp, så jag kunde inte motstå den när Leila erbjöd den åt mig som tack. Det är något Downton abbey-likt över den. Pärlbroderiet på bröstet är vackert och romantiskt.

Vilken dag! Vilka fynd! Vilken glädje! Siivouspäivä är något jag nog kommer att delta i på nytt! 

Stellas lande

Sorry att jag inte har skrivit på länge. Nu när jag har börjat Tumblr går all min tid åt till det...
Men en annan orsak är också att jag varit borta i några dagar. 

På söndag bar det av på roadtrip med Hanna och Elsa. Två timmar senare var vi på Stellas lande i Mäntyharju. Det är en helt otroligt fin plats där man ser över sjön. 

Men vi har ju som sagt varit där förut så ställets utseende var inte någon nyhet. Vi visste att allt skulle vara stort och lyxigt. 
Mycket av vår tid gick åt till att fota. Men eftersom jag har en så dålig kamera fick jag inte så hemskt fina bilder. De andra hade alla systemkameror, så de fick mycket finare bilder. Tänkte ändå dela med mig av några vyer vi fotade. (Har ingen aning om hur bilderna flyttade på sig så där, eller hur man får tillbaka det)

 Mycket av vårt fotande handlade också om den vackra solnedgången som vi hade den första kvällen. 

En jättebra bild på Hanna i skenet från solnedgången

Elsa och Stella med solnedgången i ryggen

Jag som gör hjärta

 Nästa dag for vi in till Mäntyharju downtown som är en ganska sömnig liten stad, men helt trevlig nog. Vi köpte glass och gick sen till en lekpark och lekte som småbarn, hehe :) 

 Samma dag gick vi också på promenad längs skogsvägen. Stella hittade en helt underbar hatt som jag hade på mig. Jag blev helt kär i den!

Mera fotande...

 På kvällen hade vi roligt och sjöng Singstar och spelade ett roligt spel som gick ut på att man skulle använda hela sin kropp för att få till stånd rörelse (lite som Wii bara att utan nån kontroll i handen). Hanna gick in för det med liv och lust :)

Förutom allt detta har vi ätit god mat, skrattat, pratat, tittat på film, gått i bastun, solat en stund och t.o.m. sovit lite. Det var underbart väder som kändes helt som sommar, vilket var helt underbart. Det var precis det jag behövde. Till sist avslutar vi med en fin bild på mig och Elsa, tagen då vi låg på gräsmattan och solade (medan de andra lagade mat haha): 

Mäntyharju

Så här såg det ut för tre år sedan. Nu blir det samma gäng och samma plats. Stellas lande here we come! (Vi åker imorgon och kommer tillbaka på tisdag).

Körkortslös

I dag hade jag mitt körprov. För typ två timmar sen faktiskt. Gårdagens billektion gick inte alls bra och jag kände mig uppgiven inför provet. Fyrtiofem minuter innan själva provet hade jag "den sista smörjelsen" med min lärare och då kändes det ännu värre eftersom han hela tiden skällde på mig om sådant som jag gjorde fel eller nästan-fel. Thanks for the support, lixom. Jag tänkte att jag nog aldrig kommer att bli godkänd. 

Så när inssi-gubben satte sig i bilen var jag inte direkt på topphumör, som du säkert förstår. Men när jag började köra märkte jag att det ändå gick bättre än vad jag hade trott. Jag körde långsamt (och höll hela tiden ögonen på hastighetsmätaren) och var extra försiktig hela tiden. Allt det var riktigt bra. På ett ställe satte jag av misstag i treans växel i när jag skulle starta, vilket gjorde att motorn stannade. Men jag skötte det bra, tror jag åtminstone. Jag var nervös hela tiden men försökte komma ihåg mitt mantra: "And if our God is for us, then who could ever stop us ..." och när jag tänkte de orden blev jag genast lite lugnare. Det var som sagt nervöst, men det var på ett sätt också skönt att köra med honom eftersom han inte sa något när jag gjorde något tvivelaktigt. Om jag gjorde nån liten miss så började han inte förebrå mig (som min bilskolelärare) vilket brukar leda till att mitt självförtroende sänks --> jag kör sämre. Inget sånt i dag, vilket var skönt. 

När vi kom tillbaka från Sökö/Stensvik där vi hade snurrat en stund ville han att jag skulle backa in i en ruta på deras gård. Det är här problemen började. Jag gjorde det en gång men tyckte att det var helt snett och kände mig helt förvirrad annars också, så jag försökte igen. Den andra gången höll jag inte tillräckligt koll på baken --> han hoppade på bromsen och sa att jag höll på att köra in i en blomkruka. GREAT. Dit for det körkortet. Det första han sa när provet var över var att jag måste öva på min parkering och att det skulle ha varit rakt den första gången bara jag skulle ha rätat ut hjulen. GREAT igen. När han skulle sätta om jag var underkänd eller godkänd funderade han faktiskt lite först och sa att han inte visste vad han skulle sätta. Men sen sa han att eftersom han måste ingripa så blev jag underkänd. Mina andra synder var att jag på ett ställe inte hade kollat tillräckligt tidigt om det kom någon buss när jag skulle svänga ut på motorvägen och att jag körde nära den högra kantstenen hela tiden. Han nämnde det där med att jag startade på treans växel, men sa att jag skötte det fint. Han sa att jag skötte mig exemplariskt när det gällde den lätta trafiken, och då blev jag lite glad. När han steg ur bilen talade han med min bilskolelärare och jag hörde hur han (bilskoleläraren) blev riktigt förvånad när inssi-gubben sa att det var ett "hyvä yritys" och att jag hade skött växlarna & den lätta trafiken väl, haha! Det trodde han inte! :) Sen körde min lärare mig hem. 

Jag är kanske inte så ledsen som man skulle kunna vara. Jag visste på något sätt att jag inte skulle klara det men jag är glad att det gick bättre än mina förväntningar. Och jag är okej med det. Jag blev ju ändå redan underkänd en gång i teoriprovet, och det kändes faktiskt som ett värre slag än det här (kanske för att jag var för självsäker?). Och han följde ju ändå reglerna och det är jag tacksam för (på ett konstigt sätt). Om inte en elev är redo att släppas ut i trafiken är han/hon inte redo. Punkt. Tänk nu om han skulle ha godkänt mig och jag på riktigt inte skulle ha varit redo och sen skulle jag gå och göra något dumt misstag som skulle få allvarliga konsekvenser. Det skulle inte vara så smart. 

Jag gjorde på riktigt mitt bästa, och mer än så kan väl ingen kräva av mig?!?    

Eurovision Song Contest 2013

Det är väl knappast någon som missat att världens största (!) tv-program går av stapeln den här veckan. Och nu ska jag berätta något för er. Jag har alltid varit ett fan av schlager-EM som det heter så fint på svenska. Jag brukar alltid titta på "inför-ESC"-program där en grupp människor tittar igenom alla låtar och kommenterar och ger poäng. Så även i år. MEN. Jag måste ändå säga att jag är nog lite besviken i år. Det finns inte en enda sång som jag tycker är superbra. De två/tre senaste åren har jag alltid haft åtminstone en sån sång, som jag så fort jag hörde den blev kär i den. Bästa exemplet på detta var nog år 2010 då Lena vann med Satellite. 

Men jag har ändå hittat några låtar som jag tycker är helt okej ändå. De är: 

Ukraina

Den snuddar på gränsen till eurovisionsklisché, men gör ändå inte det. 

Nederländerna

Lite mystisk, nästan förförisk. Hennes röst låter lite vintage, som typ något från 50- eller 60-talet. Jag gillar hur refrängen byggs upp och blir pampig.

Malta

En sång som den här brukar aldrig vinna, men jag gillar det ändå. Fast det kanske inte blir samma sak att se det på scen som att se den här musikvideon. Det låter förresten lite som Hey soul sister (med Train).

Spanien

 Om man bortser från det mystiska säckpipsintrot är det en riktigt trevlig sång. Fast det kan hända att jag gillar den för att de sjunger på spanska ... Så jag är kanske lite blind. Om de skulle sjunga på bulgariska - skulle jag tycka om sången då? Hm ... 

Sverige

Jag trodde aldrig att jag skulle gilla Sveriges bidrag. När han vann i Melodifestivalen tyckte jag inte att han var speciell, men nu har jag glömt vem/vilka jag ville att skulle vinna istället. Efter att ha hört sången några gången har den fastnat. Jag tror ändå att Sverige inte har så hemskt stora chanser i år eftersom de vann förra året. (Jag skrattade ihjäl mig i slutet av den här videon när han säger tack för första gången. Han sjunger så mycket i falsett i sången att hans "tack" också blev det, haha!). 

Armenien

Ännu mer otippat att jag skulle gilla det här. Visst, det är lite brouken inglish men låten är helt skön ändå. Sån här musik skulle jag inte annars lyssna på. Tror tyvärr inte att de kommer att komma speciellt långt. 

Finland

Det har varit ganska mycket ståhej kring den här låten. Den är kanske lite kvinnoförnedrande, men jag tycker inte att man ska analysera en sån här sång för mycket. Den handlar om en tjej som väntar på att hennes pojkvän ska fria till henne. Punkt. Musikvideon är kanske inte den bästa, men låten är svängig och catchy. Dessutom är hon ju finlandssvensk! Så, ja, jag gillar den. Final tror jag nog att den kommer till, men sen kanske inte så högt. 

Obs! De här låtarna var inte i en speciell ordning. 

Ikväll kommer den första semifinalen och jag är ivrig! Ännu ivrigare är jag på torsdag då Finland är med och tävlar och förstås allra mest ivrig på lördag då det är final. Danmark är vinsttippat, men jag kan inte riktigt förstå varför. Jag tycker inte att låten är SÅ bra, och dessutom tycker jag hon apar Loreens tema från förra året. Det här var bara mina åsikter! Hoppas ni respekterar dem också om ni tycker annorlunda än jag  :)

Saker som gör min dag lite bättre

Ett mycket viktigt och världsförbättrande inlägg. Varsågoda. 

AMEN! Dagens visdomsord som tröstar alla ensamma själar där ute.

 

Jag gillar att Taylor Swift har lagt banjon på hyllan och kör med lite poppigare sound. Me like! Lyssna!

Det här är en gif. Från Jane Austens Stolthet och fördom. Finns på min Tumblr

Tumblr

Jag har igår gått med i något som heter Tumblr. Jag hade inte riktigt nån aning om vad det handlade om, men en från Grani Youth hade värsta guidningen för mig under vår övernattning så jag blev riktigt intresserad (tack Sylvia!). Jag är nybörjare och har inte riktigt förstått mig på allt ännu, men jag har i alla fall försökt. 

Sån här typs bilder hittar du på min Tumblr (även den här)

 För er som inte vet vad Tumblr är kan jag berätta att det är ett socialt medium där man skapar en blogg (en tumblr) och kan antingen lägga upp själv eller "reblogga" andras bilder. För att se andras bilder måste man "followa" dem och man kan själv ha followers. Det är meningen att man ska reblogga sådant som intresserar en och sånt man blir inspirerad av. Det har i alla fall jag gjort. Jag har hittat en massa ljuvliga bilder och gifs (man lägger två bilder "på varandra" så att bilden flimrar och på så sätt uppstår en rörelse)! Mest har jag rebloggat blommor, Downton abbey, pastellfärger, fina kläder och fina quotes. En bild har jag hittills lagt upp och det är på en nageldesign jag gjorde för ett tag sen. 

Här hittar ni länken: http://hainus.tumblr.com/#  (du behöver inte ha Tumblr för att kunna se)

(för att se hela sidan kan du scrolla neråt).

Ja, jag heter alltså Hainus där :) Du får jättegärna börja följa mig om du ren har en Tumblr :)

GY övernattning

Här kommer de efterlängtade bilderna: 

De hade två lånekatter hos sig och de var supersöta!

En jättebra bild på Sylvia och Anton!

De allra flesta bilderna jag hade på min kamera var på Anton ... Här krattar han "sexigt"

Glada Annika

Vi spelade Alias på kvällen och det var kul!

Nyvakna och fräscha

Under allt det där finns jag, Sylvia och Anton (+ Gustav som står bredvid)

 Det var en jättekiva sleepover! Jag och min ungdomsgrupp var alltså hembjudna till våra ungdomsledare. Det var helt perfekt väder så vi kunde spela badminton i solskenet på deras gård i bara t-skjorta! Ljuvligt! Nu är våren verkligen här! Vi hade också "kirkkis" i en närliggande skog, vi samlade sniglar, spelade Alias, åt, umgicks, fotade, skrattade massor, hade andakt, gick i bastu, gosade med katterna och sov förstås också lite. Tack till alla som var med!  

Sista föreläsningen och Kristina från Duvemåla

Voi huhhu vilken dag det var igår! Full rulle från 7 till 22.30! 

Klockan 8 hade jag min sista föreläsning. Ja, du läste rätt. SISTA. Nu är pulpetsittandet över för min del i vår. Direkt efter hade jag körlektion - min första på två månader - som inte gick så bra. Men nu bokade vi i alla fall in ett körprov. Hjälp! Tack och lov sa han att man kan göra det på svenska! Det var en otrolig lättnad. 

Sen for jag tillbaka till skolan och skrev isländska tent. Det gick bättre än förväntat, vilket ju alltid känns trevligt. När jag steg ut ur salen lyftes en tyngd från mina axlar! Jag, Leila och Sandra bestämde oss för att fira den allra sista riktiga dagen med en underbart god glass i solskenet. 

På kvällen var det äntligen dags. I över ett års tid har jag velat se Kristina från Duvemåla och nu blev det äntligen av! Det var mammas födelsedagsgåva till pappa (vilket är lite ironiskt eftersom jag önskade mig biljetter i julklapp. Minns ni detta inlägg?). 

Jag har ju dessutom läst de två första böckerna i serien, så det var roligt att se hur det lästa ordet kom till liv. De sjöng helt underbart vackert! Åh, jag fick sådan gåshud när de sjöng! Den var kanske lite lång (tog fyra timmar med pausen inräknad och slutade 22.30), men ändå jättebra!
Här kommer några mobilbilder: 

Det är så majestätiskt!

 

Glad vapp!

Jag och Leila

Det ser ut som om vi stod jättelångt ifrån, men det stod vi de facto inte.

Det här året firade jag en lite lugnare vapp. På söndag fick vi veta en väldigt chockerande nyhet, och om ni följt med tidningarna den här veckan vet ni vad det handlar om. Jag tänker inte gå in på det destomera här på bloggen. 
Jag och Leila var dock in till stan under valborgsmässoafton och fick för första gången se Havis Amanda få sin studentmössa. Tänk att jag bott här hela mitt liv och aldrig sett det förrän nu. Lite coolt var det ju också att få ha på sig sin egen studentmössa för första gången. I och med att jag har isländska tent på torsdag (imorgon) och att jag inte kan någonting alls har jag inte alls firat vappen "på riktigt".