Hipp hipp hurra!

För exakt 20 år sedan såg jag världens ljus för första gången. 

Idag firar jag alltså min 20-årsdag. Jag har ju alldeles nyss kommit hem från en resa så jag hade inte riktigt hunnit "förbereda" mig. Plötsligt så var det bara min födelsedag. 

Min familj uppvaktade mig på morgonen med presenter: 

En vit, skir spetsblus och en Biotherm body lotion av mamma, både Downton abbey season 3 och Downton abbey julspecial 3 av pappa och doftljuset på bilden av Gustav och dessutom ett löfte om att betala min nästa biobiljett och att lära mig installera någon fejk-instagram app på min telefon. Jag blev jätteglad! 

På eftermiddagen kom famo, fafa och farbror på besök och av dem fick jag en blombukett och ett kuvert med pengar. Sånt uppskattas alltid!

Har med andra ord varit en ganska stillsam födelsedag. Känns som om jag firade genom att vara i Oslo i fem dagar och leva loppan där. Nästa vecka ska jag fira med mina närmaste kompisar. 

Trots att jag, så att säga, "firar i stillhet" känns 20 ändå ganska stort. Jag är 20. Jag är 20 år gammal. Jag måste öva på att säga det där. Olen kaksikymmentä vuotta vanha. I am twenty years old. Tengo veinte años. Jeg er tyve år gammel. Fler språk än så kan jag inte.  

Tänk, jag är aldrig mera tonåring. Aldrig. Den tiden är förbi. Nu är jag inte ung mera, jag är ung vuxen. Nybörjarvuxen? Hm... Låter lite skrämmande. Har märkt att jag inte längre hänger med i det som 15-åringarna (you know who you are) pratar om. När jag gick i högstadiet var Facebook nåt nytt och ingen hade varken hört om Justin Bieber eller Instagram. Men nu känner jag att det är dags för något nytt. Att utforska nya saker, bli mer självständig, få nya och äldre vänner, tala mer vuxet. Gå in i en ny era helt enkelt. Men det är klart, en del av mig kommer alltid att vara lite barnslig. Fråga bara min bror, han håller säkert med.