Varför är det så svårt för oss människor att ge komplimanger? En person som ska förbli anonym (en i skolan) gav mig idag en komplimang och it made my day! Allt som krävdes var fem enkla ord: "Hanna, jag gillar dina skor!". Svårare än så är det inte! Och jag har varit glad hela dagen bara tack vare den lilla komplimangen.
Jag har alltid haft svårt att ge komplimanger. Det är nästan lättare att ge komplimanger åt halvbekanta än åt vänner, eftersom jag alltid upplever att jag "måste" säga något fint om nån av mina vänner om hon/han har något nytt eller gör något bra, och då känns det konstlat. Nån annan som också känner så? Men jag jobbar på det :)
Det är ju förstås också viktigt att kunna ta emot komplimanger. Det tror jag att jag vid det här laget behärskar. Allt som krävs är "tack!". Man gör det bara värre för en själv om man börjar bortförklara det.
Så, uppmuntra varandra och sprid glädje helt enkelt! Vad kan gå fel? ;)
Kärleken övervinner allt. "I can do all things through Him who gives me strenght" (Fil. 4:13)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar