Confessions of a nerd

Nörden i mig vaknade till  liv när jag åter besökte det gamla kära skolhuset för att läsa på skrivningarna. Det var ett väldigt långt tag sedan jag var där på riktigt, och jag hade hunnit sakna det redan. Jag vet, jag är patetisk. När jag fick syn på skåpet utbrast jag : " Ååååh, skåpet!!!" och när vi gick och äta och gick förbi nya matsalen slank "Ååååh, matsalen!!!" ur mig. När jag dessutom talade en stund med några av mina favoritlärare kändes det som att komma hem. Välbekant och behagligt i alla fall. Jag skämtar inte. Hanna och Sylvia fick säga åt mig att sluta eftersom jag höll på och ojjade och ajjade mig över varje liten detalj jag hade glömt bort att fanns i skolhuset. Jag kände mig faktiskt nostalgisk. 

Vad har det hänt med mig? Två veckor borta från skolan och jag SAKNAR den?! Det måste vara nåt fel på mig. Snälla, nån, ring ambulans, jag har helt tydligt ätit för många nörd-piller. Det är inte meningen att jag ska känna så här! Två veckor "lov" borde jag älska och samtidigt hata skolan och dess lärare av hela mitt hjärta och fröjdas över att slippa gå dit på tre veckor. Men nej. Jag måste bara acceptera det. JAG ÄR EN NÖRD. Eller en som faktiskt uppriktigt gillar att gå i skola. Så är det nu bara. Vilken tur att jag ska dit igen imorgon.