Studier, pulkaåkning och konsertlängtan

Studierna har kickat in ordentligt och jag har suttit totalt fast med dem söndag-, måndag och onsdagkväll. Det suger verkligen ... Dygnet har inte haft tillräckligt med timmar! Jag har studerat ända in på natten, gått och lagt mig sent och stigit upp extra tidigt för att hinna läsa det sista. Så borde det inte vara! Jag har läst Runebergs dikter och essäer, noveller skrivna av kvinnor under "det moderna genombrottet" och jobbat på en dramatikanalys. Det här har lett till att jag sovit jättedåligt och verkligen känt mig trött. Nå väl, imorgon är det fredag och sen veckoslut och då får jag pusta ut. 

Idag hade jag och min grupp vår dramatikanalyspresentation och det gick väl helt okej. Det skulle vara i 45 minuter, men vi talade i nästan en hel timme! Haha! Så brukar det nästan aldrig gå, jag brukar nästan alltid prata alldeles för snabbt så att det blir 7 minuter istället för 15 eller nåt sånt. Jag antar att vi den här gången hade så mycket material att vi bara fortsatte (vi var fyra personer). Men måste nog erkänna att publiken inte såg så hemskt vaken ut när vi slutade :) 

På onsdag hade vi GY som vanligt och vi var i pulkabacken. Vi var bara tre stycken, det var mörkt och pulkabacken var patetisk (= inte alls stor), men vi hade riktigt roligt tillsammans! Ibland är det roligt att glömma alla vuxna tankar och ansvar, och bara vara barn för ett tag. 

Som rubriken säger har jag konsertlängtan på gång! Jag och Hanna J, ska om mindre än en månad på Michael Bublés konsert! Håller på tillfället och lyssnar igenom hans album på Spotify så att jag har hört alla sånger han kommer att spela! Minns att det var jättedumt då på Enrique Iglesisas konserten när jag inte hade hört några av sångerna han spelade ... då kunde man inte sjunga med och då fick man inte samma fiilis. Därför tänker jag vara lite mer förberedd den här gången! 

 Det här är hans senaste album :) 21 februari is the date! Yay, ser framemot det!

Lame update

Vill bara kasta in några rader för att visa några slags livstecken här på bloggen. 

Studierna har kickat igång igen och för tillfället känns det ganska lugnt. Den här hösten har vi väldigt mycket gammal litteratur vi läser, vilket jag på ett sätt ser framemot och på ett sätt inte. Jag vill läsa stora klassiker som Kalevala, Sju bröder (Alexis Kivi), Strindberg, Topelius, Runeberg etc. för allmänbildningens skull, men samtidigt vet jag att äldre litteratur är ganska tungläst och ofta ganska tråkig... 

Har också köpt gymkort till Unisport (6 mån) så jag har också försiktigt kommit igång med träningen. Det är så sjuuukt billigt! Det var skrattretande när vi fick post hem där Elixia gjorde reklam för "träna för endast 62 € i månaden, nu extrabilligt!". HAHA. Då hade jag just köpt SEX MÅNADER för 65 €.  Man har många förmåner som studerande ...

Har också träffat en del kompisar hit och dit, samt varit i GY och haft det roligt. 

Over and out! 

Paketet har anlänt!

Nu är det äntligen här! Paketet jag väntat på! Nån kanske minns att jag för lite under ett år skrev om "Två passioner förenade i ett" ?

Och nu har äntligen jag slag i saken! Jag beställde ett DOWNTON ABBEY PUSSEL via amazon.co.uk! Yay! Och fast det blev lite dyrare än jag tänkt mig, så tror jag nog att det är värt det! Jag bryr mig inte om vad nån annan tycker, jag tycker inte att det är töntigt!

 Hoppas att ni haft en bra vecka, jag har det i alla fall!

Från en känsla till en annan ...

Förra inlägget handlade om ilska. Det här handlar om sorg och förvåning. 

När jag öppnade dagens (söndagens) tidning var jag inte  beredd på det som skulle möta mig. 

Först var det en dödsruna över en av de farbröder som jag städade hos på KH under sommaren. Han var en av de friskare och jag är förvånad att han gått bort redan nu. I dödsrunan stod en massa om hur han haft högprestige jobb och att han är "fadern" till dagens Helmet som tillåter oss att låna bibbaböcker i hela Helsingforsregionen. Han skrev också över trettio faktaböcker samt forskade, vilket ledde till att han fick nånslags fin utmärkelse för några år sedan. Men jag hade förstås ingen aning om det här när jag städade hos honom. Och nu är han borta. 

Sen vände jag sida och så - BOOM - ett till namn jag kände igen bland dödsannonserna - också en farbror som bodde på KH och som bodde där redan den första sommaren jag var där. Honom har jag många glada minnen av. Jag minns hur han en dag blev så glad när han såg mig eftersom han hade en rolig nyhet att berätta - han hade nämligen upptäckt att hans sommarställe fanns på pärmen av ett inredningsmagasin han prenumererade på! Och jag minns hur vi skrattade åt det. Han var alltid så snäll mot mig, och klagade aldrig på något. Men det scarigaste var att han dog dagen före julafton, alltså samma dag som jag kunde ha varit på jobb, men hade avböjt.  Tänk om jag kom till jobbet och fått veta att han dött för bara en timme sen, hur skulle resten av dagen då gå? Tänk om de bad mig att städa efter att de flyttat bort honom? Tänk om jag hade hittat honom ... död? Tänk om jag skulle ha blivit den sista att se honom i livet? Huj, det känns hemskt att tänka så. Hur och när han än dog skulle det inte ha varit en trevlig jobbdag.  Jag är jätteglad att jag tackade nej till att jobba under julen eftersom det sparade mig detta. 

Missförstå mig inte nu, jag är ledsen att de är borta, men mer än så är det inte. Jag kände ju dem aldrig personligen, så kan därför inte sörja dem "på riktigt". Men ändå var de en kort tid en del av mitt liv, vilket gör att jag inte kan bli oberörd av att de dött. Jag har ju ändå dammat deras fotoramar med leende familjemedlemmar och städat deras toaletter.  

Arg

Åh! Ibland blir man så arg på helt vanliga saker. Usch, det bara kokade i mig. Och det var inte ens någon stor grej. 

Det var bara det att jag fick veta att Instagram ÄNTLIGEN har släppts på Nokia-telefoner. 

Men. Inte. På.  M- I- N. 

ARGHHHHH!!!

Jag som så har väntat på det! I november läste jag på nätet att appen skulle komma "in the coming weeks" och blev jätteivrig. Men nu? Ingen Instagram på min telefon eftersom jag har Windows Phone 7 och inte 8. Varför kan de inte bara släppa appen på alla plattformer?!

Det här fick mig att överväga att skaffa en ny telefon. Men är det verkligen en tillräckligt bra orsak att köpa en ny? Bara för att man inte får en app? 

Men jag vill verkligen ha Instagram! Känns som om alla andra har det förutom jag. Dags att hänga med i svängarna, liksom.

Hm ... får väl ta en funderare. 

Men arg är jag i alla fall!!!   >:-(

(Måste bara få utlopp för min ilska någonstans - den här gången blev det bloggen)

Nytt år - ny garderob?

Igår hade jag en händelserik dag. 

Först var jag på en jobbintervju som egentligen inte var en jobbintervju (jag hade sökt ett jobb som de redan fått någon annan till, men ville ändå träffa mig för eventuella jobbmöjligheter i framtiden). Också fast jag inte gick därifrån med ett jobb i fickan tycker jag att det var en fin erfarenhet. 

Efter det mötte jag Elsa och tillsammans hade vi ett mål i sikte: New Yorker i Itäkeskus. Den butiken har varit Elsas stora favorit varje gång vi varit på Mallorca, och när vi för ett tag sedan fick reda på att den första butiken i Finland slagit upp sina dörrar i just Itäkeskus, ville vi fara dit. Och här kommer en liten pinsam bekännelse: jag hade aldrig varit i Itis förut! Aldrig! Så det var också en upplevelse bara att få se Finlands största shoppingcenter. Och där fanns verkligen allt. Och då menar jag faktiskt allt. Men Elsa och jag började förstås i New Yorker - och var där i säkert en timme - så när vi kom ut därifrån flera euro fattigare kändes de andra butikerna inte så lockande. Men vad kom jag hem med då? 
Jo, dessa:

Ett par vanliga jeans (på rea), en vit spetsblus, en grå långärmad med spets längs ärmarna och en härligt mjuk grön/blå tröja med guldstänk. Love it!  

Och på kvällen kom det sista avsnittet av Downton abbey säsong 4, deras s.k. julspecial. Den var helt bäst! Men nu blir det inte något Downton förrän typ oktober 2014! Buhuuuu ....

 

Ut med det gamla, in med det nya

Året välkomnades med fest hos Elsa (det var inte så coolt som det låter) och en viss person jag fick träffa. Men vid midnatt var jag redan hemma p.g.a. omständigheterna och fick kolla på fyrverkerierna från balkongen istället. Lite sved det nog när jag insåg att jag istället för att vara hemma med min familj kunde ha varit på MVV och haft the time of my life. Nyårsaftnar som brukade betyda så mycket ... snyft. Men vad kan man livet, går vidare. 

De senaste dagarna har jag inte gjort så mycket, gått ut på promenader, köpt nya saker åt mig själv med julklappspengarna och träffat Rebecca en sväng. Det stillsamma livet fortsätter ännu i lite på en vecka och så drar studierna igång igen. På tal om dem, för några dagar sedan fick jag till min skolmejl meddelande om att jag fått in lite studiepoäng för två kurser, och att mitt vitsord var en tvåa i den ena kursen. En tvåa. Jag har aldrig fått en tvåa förut. Och det var dessutom för den kurs jag slitit allra mest för och läst otaliga mängder texter. Så det kändes lite snopet. Men idag fick jag ett till liknande mejl där det stod att jag fått en femma i en annan kurs! Först trodde jag att det blivit något fel, men nej, så skulle det nog vara. Så det jämnade ut sig trots allt! Jag blev riktigt nöjd och glad! Tänk så livet kan leka med en!