Det här med ... broderi.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag tänkte skriva en serie inlägg som alla började med "Det här med ..." som alla förklarar något om mig. Det du läser nu är ett sådant. Enjoy. 

Det är nämligen så att det bor en liten "mommo" i mig. Mommon kommer inte fram så ofta, men när hon gör det blir det intensivt. Jag är nämligen väldigt förtjust i att brodera. Yes, du läste rätt, b-r-o-d-e-r-a. Det är inte något som jag skäms över (då skulle jag väl inte blogga om det), men det är inte heller något som jag direkt imponerar på killar med, om du förstår vad jag menar. Jag är inte ens säker på om någon utanför familjen vet om att jag gillar att brodera.

På fredag var jag uttråkad och ville ha något att göra. Då råkade ögonen falla på mitt gamla broderingsarbete som jag inte rört på flera år. Det är en stor julduk med en tomtebild i varje ända, men jag hade inte ens gjort klart den röda ramen som går runt tomten. Så jag trädde tråden på nålen och började sy, och efter det kunde jag inte sluta. All ledig tid under lördagen gick åt till att sy, jag gjorde nästan inget annat under hela dagen. Det blev nästan som ett beroende. Det var så roligt att räkna ut och kolla var stygnen ska placeras, själva sömnaden och framför allt att se hur mönstret sakta växer fram! Det är superroligt! Man sätter samtidigt hjärnan på off, och tänker på absolut ingenting (förutom att sy), och det är väldigt lugnande och skönt. Dessutom är det väldigt lätt att uppnå flow!    

Jag började alltså med att brodera klart den röda ramen

Här är en del av mönstret jag följer

Mycket garn går åt!

Så här kommer duken att se ut då den är färdig (om typ 10 år)

Så här såg det ut i början ...

... och så här långt har jag kommit hittills. Det är alltså timmar av arbete. När det vita kommer med, då kanske det mera liknar den snötäckta grankvist det ska föreställa. 

Duken är alltså ett långt projekt som inte blir färdig i första taget. Det jag har sytt hittills är bara en liten liten del av hela dukens mönster. Men jag tar det med ro, jag gör så länge jag är ivrig. Sen lägger jag undan den och tar fram den igen när det börjar att klia i fingrarna. 

Broderi rekommenderas alltså varmt! Det är kanske inte världens tuffaste sysselsättning, men det är en sysselsättning som får mig att bli glad - och man ska alltid göra såndant som man tycker om!