Tonårslägret 2012 på Jumijärvi

Så var man hemma igen från ett roligt läger på jumijärvi. Det blev en vecka av skratt, pingis, gamla och nya vänner, ute-aktiviteter, Gud, lovsång, bastu, vacker natur och djupa samtal. Jag var äldst av deltagarna, vilket inte alltid var så hemskt trevligt, men jag hade åtminstone Sandra och Fanny som inte heller var så intresserade av "småungarnas" kakka-skämt. Men det fick mig att inse hur mogen jag har blivit. Ledarna var ju förstås äldre, så dem kunde jag ju också vara med. 
Under veckan lärde jag känna Sandra, Fanny, Alice, Anton och Anttu bättre, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Speciellt Sandra lärde jag känna bättre eftersom vi sista kvällen "gömde oss" från de andra och satt uppe och pratade till halv tre på natten. Synd bara att hon nu ska på utbyte till USA för ett år... :'(

Football goes wild med en enorm badboll

Sen blev det futis med strutar på huvudet. Supersvårt!

Den andra kvällen promenerade vi längs hela Jumijärventie till ett ställe där man fick sova utomhus om man ville. Jag ville inte. Varför plåga sig själv ute när man kan sova gott i en säng inomhus?

Väl framme vid övernattningsstället tände vi en brasa och det var jättemysigt!

De som inte skulle sova ute fick skjuts tillbaka till lägerområdet med Anttus bil och vi var hela TIO stycken! Tre i bakluckan, fyra på bakbänken och tre framme. Trångt, men vi klarade det!

Ellen drog teckenspråksworkshop. Nu kan jag på riktigt hela alfabetet!

Vid lägerelden sjöng vi lovsång

Sandra och jag <3

Glada Fanny

Vackra jumijärvi <3

Lite senare under samma kväll

Pojkarna lekte vid bryggan

Programmet för den sista dagen

Jag och Anton hade roligt tillsammans

Till festkvällen lackade jag Antons tånaglar :)

Gruppbild!

Under gudstjänsten gjorde jag något som jag aldrig hade gjort förut. Jag vittnade. Det betyder att man berättar hur man kom till tro eller om något som Gud har gjort i ens liv. Jag berättade om hur det gick till när jag "bara visste" vad det var jag ville göra med mitt liv och om hur Gud stängde alla andra dörrar förutom Nordiska språk. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka så jag grät framför alla, vilket på ett sätt var pinsamt men på ett sätt var skönt. Efteråt var det många som sa att jag hade vittnat jättefint och att de också hade haft svårt att hålla tårarna tillbaka. Förhoppningsvis hjälpte mina ord någon!

Det var mitt sista tonårsläger (åldersgränsen är 18) och jag hoppas verkligen att jag kommer att återvända till Jumijärvi. Ibland brukar jag säga att Jumi är "paradise on earth", och det stämmer verkligen.