Tonttis here we come!

Väskorna är packade och nu bär det iväg mot västligare längdgrader, till lande! Det blir första gången jag på riktigt är på lande i sommar så det ska bli skönt. Vi hörs på fredag!

Tonårslägret 2012 på Jumijärvi

Så var man hemma igen från ett roligt läger på jumijärvi. Det blev en vecka av skratt, pingis, gamla och nya vänner, ute-aktiviteter, Gud, lovsång, bastu, vacker natur och djupa samtal. Jag var äldst av deltagarna, vilket inte alltid var så hemskt trevligt, men jag hade åtminstone Sandra och Fanny som inte heller var så intresserade av "småungarnas" kakka-skämt. Men det fick mig att inse hur mogen jag har blivit. Ledarna var ju förstås äldre, så dem kunde jag ju också vara med. 
Under veckan lärde jag känna Sandra, Fanny, Alice, Anton och Anttu bättre, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Speciellt Sandra lärde jag känna bättre eftersom vi sista kvällen "gömde oss" från de andra och satt uppe och pratade till halv tre på natten. Synd bara att hon nu ska på utbyte till USA för ett år... :'(

Football goes wild med en enorm badboll

Sen blev det futis med strutar på huvudet. Supersvårt!

Den andra kvällen promenerade vi längs hela Jumijärventie till ett ställe där man fick sova utomhus om man ville. Jag ville inte. Varför plåga sig själv ute när man kan sova gott i en säng inomhus?

Väl framme vid övernattningsstället tände vi en brasa och det var jättemysigt!

De som inte skulle sova ute fick skjuts tillbaka till lägerområdet med Anttus bil och vi var hela TIO stycken! Tre i bakluckan, fyra på bakbänken och tre framme. Trångt, men vi klarade det!

Ellen drog teckenspråksworkshop. Nu kan jag på riktigt hela alfabetet!

Vid lägerelden sjöng vi lovsång

Sandra och jag <3

Glada Fanny

Vackra jumijärvi <3

Lite senare under samma kväll

Pojkarna lekte vid bryggan

Programmet för den sista dagen

Jag och Anton hade roligt tillsammans

Till festkvällen lackade jag Antons tånaglar :)

Gruppbild!

Under gudstjänsten gjorde jag något som jag aldrig hade gjort förut. Jag vittnade. Det betyder att man berättar hur man kom till tro eller om något som Gud har gjort i ens liv. Jag berättade om hur det gick till när jag "bara visste" vad det var jag ville göra med mitt liv och om hur Gud stängde alla andra dörrar förutom Nordiska språk. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka så jag grät framför alla, vilket på ett sätt var pinsamt men på ett sätt var skönt. Efteråt var det många som sa att jag hade vittnat jättefint och att de också hade haft svårt att hålla tårarna tillbaka. Förhoppningsvis hjälpte mina ord någon!

Det var mitt sista tonårsläger (åldersgränsen är 18) och jag hoppas verkligen att jag kommer att återvända till Jumijärvi. Ibland brukar jag säga att Jumi är "paradise on earth", och det stämmer verkligen.  

Summer nails

Enkel och lätt nageldesign som vem som helst kan laga! :) 

Imorgon och hela nästa vecka blir hela huset tomt. Jag och Gustav far till Jumijärvi på tonårsläger (awesome!!!), mamma far till sin syster och pappa far till Zimbabwe (!). Vi hörs tidigast på lördag, då jag kommer hem. Ha så kul tills det! 

Sista jobbdagen & fest

Igår var det den allra sista jobbdagen för mig. Sista gången jag städade på Konkordiahemmet! Jag fick positiv feedback av alla tanter som blev ledsna över att jag skulle sluta, och dessutom också av min chef som så där diskret frågade om jag skulle vara intresserad av att hoppa in i köket under hösten. Lite synd känns det nog att sluta, men mest skönt! Nu är jag FRI! Snart börjar dessutom pengarna trilla in på kontot...

På kvällen bar det av till Borgå för att gå på Sandras hejdå-fest. (Hon ska på utbytesår till USA). Jag behövde inte ta farväl ännu eftersom vi ses på måndag och hela nästa vecka! Det var nog helt roligt. 

Vet ni förresten vad man ska göra om man inte har nån penna med sig men behöver skriva ett kort?................. Man går till Suomalainen och låtsas att man tittar på en penna och går sen långt in i butiken bakom en bokhylla och skriver kortet! Haha! Äventyr med Fanny var det igår.... (okej det där blev så random!) 

Ny design

Som du ser har jag ändrat utseéndet på min blogg. Och ja, jag vet att den är rosa. Jag är flicka och därför gillar jag rosa. Det betyder inte att jag är bimbo eller ytlig. Jag är bara väldigt flickig. This is who I am, deal with it.

Dörren till vuxenlivet står på glänt

Det känns som om jag har blivit vuxnare under den senaste tiden. Förut betydde sommarlov sol, lande, vänner, frihet, läger och resor men nuförtiden är det ansvar och plikt som gäller. Att ha sommarjobb betyder att jag varje dag måste befinna mig på rätt ställe under en viss tid och då utföra de uppgifter som det krävs av mig. Det betyder också att jag inte får sova länge på morgonen eller göra vad jag vill med vem jag vill när som helst. Det finns saker jag går miste om, t.ex. när hela resten av min familj lever loppan på lande medan jag är hemma i stan och sliter som ett djur på jobbet. Då känns det nog väldigt bittert. 

Jag är yngst av alla som jobbar på Konkordiahemmet (de flesta har just avslutat sina studier eller sen är de medelålders) och det betyder att diskussionerna vid kaffebordet är där efter. (Jag dricker ju inte ens kaffe - ett tecken på omognad? Känner mig som en barnrumpa när de andra dricker kaffe och jag sitter där med mitt saftglas). Det faktum att jag har människor ovanför mig som är mina chefer bidrar också till att jag tvingats växa upp. De kan beordra mig att göra något och jag får snällt lyda. 

Jag städar ju hos åldringar och det får mig ibland att tänka på slutet av livet och självaste döden. Djupa grejor indeed. Plötsligt slutar ens kropp att fungera på samma sätt, man har gått igenom så mycket under sin livstid och dessutom börjar människor i ens närhet att dö. Hur kan de ändå vara så glada fast varenda en av dem har mist en make/maka? Det finns ju förstås de som är olyckliga, och det får mig att bli så otroligt ledsen för deras skull. Speciellt en tant fick mitt hjärta att värka när hon berättade att hon har bett till Gud att han ska "ta hem henne" eftersom hon inte mera har något kvar att leva för (hennes två söner och man är döda + att de hade det hemskt svårt under krigen). Hur svarar man på något sådant? "Det blir nog bra" räcker inte direkt. Men de flesta tanter är nog ändå glada och positiva.  När jag dessutom är så mycket ensam hemma utan att ha någon att prata med, sitter jag länge och funderar på olika saker, ofta väldigt seriösa och djupa frågeställningar.

Det måste dock påpekas att jag inte är fullvuxen (mentalt) i alla situationer. Jag är fortfarande mitt gamla jag med mina vänner och familj. Vad jag försöker säga är att jag har insett att livet är mer än bara tjo och skutt. Jag har under min tid på jobbet sett en glimt av vad som väntar mig under hösten*. För då om någonsin är det dags att sluta kittla folk och istället börja bete sig vuxet och civiliserat. 

* Dock inte min död, får vi hoppas

Never give up

Bildkälla

Precis. Därför tänker jag ta och bita ihop och kämpa mig igenom de två sista veckorna av jobbet.

Brevet som förändrade mitt liv

Jag har gått och väntat på det där brevet ända sen den 22 maj. Och idag kom det. Det var tjockt och hade HU:s logo i ena hörnet. Jag var för rädd för att öppna det, så jag stod bara och stirrade på det i några minuter. Skulle jag våga öppna det? Jag funderade ut vad jag skulle säga till mig själv om jag inte kom in. Till sist tog jag mod till mig och med darrande fingrar öppnade jag kuvertet. Min blick föll på en broschyr som föll ut som det stod "Nya studerande, titta hit!" och sen läste jag den första meningen på det översta pappret och jag började hoppa av glädje. Och då menar jag verkligen hoppa. Glädjetårar rann längs mina kinder eftersom jag var så lycklig. Jag tror jag aldrig har gråtit av lycka förut. Men allt har en första gång. Och jag hade sannerligen rätt till tårar eftersom jag kom in till Nordiska språk vid Helsingfors Universitet!!! Det är seriöst bästa känslan någonsin! Men det var nog verkligen tur att ingen var hemma för jag betedde mig verkligen underligt. Sprang omkring i huset och hoppade upp och ner av glädje samtidigt som jag grät. När jag lugnade ner mig tillräckligt ringde jag mina föräldrar och berättade de glada nyheterna. Citatet jag har under min bloggrubrik "I can do all things through him that gives me strenght" har aldrig passat bättre. Nu väntar ett helt nytt liv på mig!  

Jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Söt tant

Eftersom jag har tagit den här bilden med telefonen vet jag inte hur jag får den vänd på andra sidan but whatever

Idag på jobbet när jag kom in i en tants rum för att tömma hennes roskisar frågade hon mig om jag hade tid. Hon hade tydligen väntat på mig. Jag svarade att jag visst hade det. Då svarade hon att hon ville möblera om i rummet. Då blev jag lite skrämd eftersom jag trodde att hon ville att jag skulle börja flytta på alla hennes tunga möbler. Men det visade sig att hon bara ville flytta en matta inåt mot väggen, men det betydde att jag måste flytta två stolar och ett bord för att få den under dem. Det var inte så svårt och tog mindre än 10 minuter. Jag gick till hennes toalett för att tömma roskisen där och när jag kom ut igen räckte hon mig en Fazer blå chokladplatta! Hon sa att hon ville att jag skulle ha den för besväret. Det är mitt jobb att städa och att inte flytta möbler, men det var en så liten sak att jag gärna gjorde det, men inte förtjänade jag en belöning för det. Men tanten insisterade på att jag skulle ta emot den, och det gjorde jag. Jag tror hon hade köpt den enkom för mig. Världen behöver mer coola tanter som hon!

Sleepover hos Stella

Jag och mina tre kompisar Stella, Elsa och Hanna beslöt oss väldigt spontant för att sova över hos Stella natten till lördag. Det blev en kväll av skratt, solnedgång, snacks, ansiktsmasker, film, gäspningar och lite sömn. Här kommer de efterfrågade bilderna! 

Stella och Elsa på balkongen

Vi promenerade ner till stranden och möttes av en vacker solnedgång

Vi satt på bryggan och jag och Stella doppade fötterna i vattnet (Elsa vågade inte!)

Posering invid en enorm buske med Jasmin-blommor

Absolutisten fick vara den som korkade flaskan... Logiskt...

De här tuberna ledde till...

... det här. Och förhoppningsvis en renare hy.

En trött Hanna dagen efter ;)