STUDENT!

Sanningens ögonblick då Annika satte studentmössan på huvudet

Tryck på bilden för att se den större (blir inte suddig)

Lördagen var nog en fantastisk dag. Allt var perfekt-förutom vädret. Men inget kunde minska min glädje! Av 118 studenter var jag nummer 110, så jag fick lugnt sagt vänta på min tur att gå upp på scenen och bli student! När min stund var kommen bultade hjärtat hårt i bröstet samtidigt som hjärtat sjöng av glädje - jag skulle ju bli student! När jag fick min studentmössa och ros sade Gun-Maj (rektorn) att jag skulle få stipendium- och inte ett utan TVÅ stycken! Ett i religion (väntat) och ett "vanligt" stipendium (oväntat eftersom jag också fick förra året)! YAY! Allt slit, allt jag uppoffrade och alla långa timmar med näsan i böckerna var SÅ värt det! Att stå där på scenen och få ett konkret bevis på mina insatser måste nog vara en av de bästa känslorna i världen! Men det var tog inte slut med det! Efter själva dimissionen sprang vi omkring och kramade både lärare och elever och blev överbelastade med rosor. Pappa tog en massa foton på mig som senare ska bli tack-kort.

Det kändes nog lite vemodigt att lämna skolan för den allra sista gången, jag menar, jag har ju ändå gått dit (nästan) varje dag i 12 års tid. Mattliden har gett mig minnen för livet, både goda och hemska, men främst goda minnen. Jag kommer verkligen att sakna skolvägen, tryggheten, byggnaden, klassen (/klasserna) och ja, till och med lärarna. Speciellt i gymnasiet ändrades min syn på lärare, de är också vanliga människor som man nog också (nästan) kan vara vän med. Nu kommer alla jag känt i 12/6/3 år att flyga med vinden och en del av dem kommer jag nog inte att nånsin se igen. Snyft. Men jag har ju såklart mitt trofasta gäng som jag självklart kommer att hålla kontakten med. (Fast vi kommer ju att börja studera på olika ställen, så kontakten kommer tyvärr att minska).

Observera foten!

Sen var det bara att fara hem, äta lite, vila fötterna och förbereda sig för studentfesten. Många människor dök upp (men inte lika många som vi hade bjudit) och alla frågade samma saker. Konstigt nog så njöt jag av all uppmärksamhet! Alla ville se mitt studentbetyg och prata om hur dimissionen gick och vad jag tänker göra efter gymnasiet. Det var härligt hur hela lägenheten sjöd av liv och ljud! Alla verkade trivas och många sa att våra bakverk var riktigt smaskens. Det var också roligt att sådana som aldrig hade varit hemma hos oss fick se hur vi har det. 

 Jag fick förstås en massa rosor, vilket var jättetrevligt! Men presenterna, voi huhhu så fina de är! Av familjen fick jag ganska mycket; bokserien som Kristina från Duvemåla kommer från (som enligt pappa är ett måste att läsa), ett presentkort till ifolor att göra ett eget album och dessutom ännu en NY TELEFON!!! En Nokia Lumia 610 för den som är intresserad. Den är blå, och de som känner mig vet att det inte är min favoritfärg, men annars så gillar jag den skarpt! Äntligen har jag touchscreen som alla andra! :) 

Den nya telefonen!

Förutom allt detta fick jag bl.a. en klocka, en Mariskooli, silverbestick med mitt namn ingraverat, smycken och massor av kuvert med plats för pengar... Jag är nuförtiden rik som ett troll! Jag tyckte nästan att jag inte var värd alla pengar jag fick, speciellt den summa jag fick av famo och fafa... Men det var bara att tacka och ta emot, någon gång i framtiden kommer jag nog att behöva pengarna! Det var nog en lyckad dag på många sätt! NU ÄR JAG FREAKIN' STUDENT!!!