Your life begins at the end of your comfort zone

På fredag kväll for jag iväg på Rebeccas examensfest med väldigt låga förväntningar. Eftersom ingen annan i min familj kunde/ville komma med (vi är alltså familjebekanta med Rebeccas familj) var jag som enda representant där. Och jag trodde att jag inte skulle ha någon att prata med. Men så fel jag hade. Det blev en jätterolig fest! Jag förvånade mig själv enormt den kvällen eftersom jag var helt supersocial och pratade med en massa trevliga människor. Nu när jag tänker efter tror jag att faktiskt pratade mera med helt obekanta människor än med sådana jag känt länge! (Jag brukar vara väldigt blyg gentemot obekanta människor, bara så du vet). Ibland är det bra att stiga ut ur sin lilla trygghetszon.  Your life begins at the end of your comfort zone.

På lördag blev det en tidig avfärd. Gustav skulle nämligen ha sin skolavslutning. Jag och pappa måste följa med så att vi sedan direkt kunde hoppa i bilen. Det kändes bitterljuvt att vara tillbaka i min gamla skola. Jag satt och tänkte på hur det var för exakt ett år sen i samma jumppasal (då jag blev student). Men stolt var man ju nog när brorsan fick två stipendier, varav det ena var elevkårsstipendiet (9:orna röstar på en person som de tycker är allas vän och alltid är hjälpsam). Med tanke på hans historia i Mattliden kändes det säkert som en stor seger att få ett av de finaste stipendierna. 

Så fort de sista tonerna av Den blomstertid nu kommer klingat av hoppade vi i bilen och styrde kosan mot Karleby. Ca 6½ timme senare var vi framme och deltog i min kusins studentfest. Det var också en jättefin fest. När gästerna for blev vi kvar där eftersom vi ju skulle sova hos dem. Nästa dag var det tänkt att vi skulle fara hem, men bilen fick något problem så vi måste ringa till nån typ som de kände som kom och fixade den. Det tog ändå så pass lång tid att vi inte kunde köra hem samma dag. Så vi fick en dag extra. Det var roligt! Det var shorts-varmt och ljuvligt väder. Jag och mina kusiner spelade säkert 100 gånger mölkky och var ute säkert 50 % av dagen. Härligt. På kvällen spelade vi Hands up och skrattade så mycket att vi grät, och kollade på härliga Marley & Me.  Nästa dag väckte pappa oss supertidigt, så att vi startade kl. 07.06. Det blev en bilfärd som aldrig tycktes ta slut. Vi körde långsammare och tog en omväg, så först 8 timmar senare kom vi till Esbo. Men fram kom vi. Vad vi gjorde sen tror jag att jag skriver om i nästa inlägg.