På söndag morgon åkte vi tidigt iväg till Kokkola. Där var vi med om min kusins, Martins, examensfest. Det var en helt kiva fest! Kände dock ingen annan än kusinerna och min egen familj.
Här med Martin och min bror |
Men jag hann ju nog med lite annat än att skriva. Jag sov i min kusins Linnéas rum och vi hade många diskussioner långt in på natten.
Här med deras hund Puma |
Mölkkyspel |
Minigolf |
På onsdag blev det andra bullar. Då började Metodistkyrkans årskonferens!!! Jag hade inte varit på årskonferens sen 2011, så jag såg framemot det. Och det passade så bra att det var i Kokkola i år, så att vi kunde sova hos våra kusiner. Onsdag till fredag hade vi "förhandlingar" som det kallas. Det betyder att man går igenom olika rapporter, bokslut, budgeter, statistik o.s.v. och fattar beslut. Eftersom jag suttit i MKU:s styrelse (Metodistkyrkans ungdomsförbund) var jag ombud på förhandlingarna och måste sitta med på allt. Det var konferensens tråkigaste del. Då levde jag mest för kvällarna då vi hade möte med undervisning och lovsång. Det var alldeles underbart att äntligen få delta i sådana möten! Jag har en lång tid gått på sparlåga, så nu var det härligt att äntligen se att min motivation steg. Känner mig jätteinspirerad nu efteråt! Nu känns det roligt att vara kristen igen.
På förhandlingar... |
På kvällsmöte |
På gudstjänst sista dagen |
Här är hans hus, men observera att lusthuset, gästhuset och havsutsikten inte syns här på bilden. Men det var så stort att det var svårt att få allt på samma bild! |
Men mycket av konferensen var ju nog också umgänget. Jag hade med mig några av mina Grani Youth-kompisar, men träffade också andra människor jag inte sett på mycket länge, och lärde känna lite nya människor. Varje kväll (förutom den första) var det konsert på ett café som kyrkan äger, vilket var riktigt trevligt. Den allra sista kvällen var dock den bästa. Då var stämningen på topp, det var fullsmockat med människor och jag lärde känna två supertrevliga personer. Jag bestämde mig för att leva lite så jag följde med dem och min kusin och hans flickvän helt spontant när de ville äta. Vi for ut i Karlebynatten och de åt på ett matställe och jag var med som sällskap. Vi hade alldeles superroligt tillsammans. Det var något speciellt med att det var sista kvällen och att jag skulle fara hem imorgon. Då kändes det igen som att jag var ute på äventyr. Varm sommarkväll, supertrevliga människor, spontanitet och återigen känslan att vara levande. Åh, så jag bubblade av lycka den kvällen! Just så här ska sommaren vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar