JAG HAR FLYTTAT HEMIFRÅN

Jag. Har. Flyttat. Hemifrån. 

Det känns fortfarande konstigt att skriva de orden fast det ren gått en tid. För exakt en vecka och  tre dagar sen flyttade jag alla mina saker till min nya bostad. Vi hade hyrt en paketbil och blev fullständigt utmattade av att bära ner alla mina tusen saker två våningar. Men jag fick det viktigaste med mig, och det var huvudsaken. 

Jag ska vara ärlig, det kändes nog inte så trevligt den första natten. Stort och skrämmande kändes det då som, och inte alls roligt eller spännande. Men man vänjer sig vid allt, och nu känns det inte lika stort och skrämmande mera. 

Vår lägenhet ligger nära havet och ligger ett stycke från centrum (tänker inte säga vilken stadsdel eftersom jag inte vill ha nån stalker på halsen). Men det finns relativt bra förbindelser med både buss och metro. Så ja, jag har blivit Helsingforsbo. Det i sig känns inte som någon stor sak, jag menar, Esbo och Helsingfors är ändå helt bredvid varandra. Jag vet att det gör min pappa alldeles "varm i hjärtat" (som han själv sade) att jag flyttat till Helsingfors eftersom han själv bott nästan 30 år i staden. Och visst känns det ju lite coolt att säga att man bor i en huvudstad. 

Jag bor alltså tillsammans med Elsa i en av HOAS studielägenheter. Huset är nybyggt (blev färdigt några dagar innan 2015) och vår lägenhet är ljus och 56,5 m2 stor. Vi har ett gemensamt kök och två skilda rum. Jag har dessutom ett klädrum (!) anslutet till mitt rum. Jag har helt själv fått välja hur jag ville inreda det. Mycket går i vitt, men jag har också blommiga, röda och beigea element. Det blev många resor till IKEA, och det har gått åt en massa pengar, men det är värt det eftersom det blivit så fint. Vi har under den gångna veckan skruvat ihop en massa möbler, och det enda vi ännu har ogjort är våra köksstolar (vi har pallar och en stol). Men det börjat som sagt arta sig nu. 

Jag måste ännu vänja mig vid det vuxna livet, och det känns som om jag inte riktigt är där ännu. Att diska, laga mat och tvätta kläder går ändå lättare än jag trodde, men det tar ändå emot. Ibland skulle det vara skönt att mamma skulle ropa "kom och äääääta" från köket och jag skulle få sätta mig vid ett dukat bord. Men de tiderna är förbi. Fast jag gillar ändå den frihet som det ger. Jag får äta vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Jag var tidigare rädd för ensamheten som en flytt bär med sig, men jag får ändå nu den sociala delen "fixad" genom att Elsa och jag pratar mycket med varandra när vi båda är hemma. 

Trots allt detta känns det som om jag för första gången är vuxen. Så där på riktigt. Jag har redan gjort en hel del grejer som mina föräldrar annars skulle ha fixat, t.ex. pratat med byggubbar som kom och fixade grejer i min lägenhet. Jag har också talat mer finska än tidigare, vilket jag antar är en bra grej. Och jag har betalat för en massa grejer som mina föräldrar förr skulle ha betalat.

Jag visar bilder när jag fått lägenheten ordnad och fotad, så håll er till tåls. En del av er får säkert så småningom inbjudan till vår stora tupare som vi ordnar i februari. 

VÄLKOMNA PÅ BESÖK!!!