måndag 28 januari 2013
Min första egna svenska ordbok!
Man vet att man är insatt i det ämne man studerar/alternativt en nörd/alternativt galen när man köper en svensk ordbok trots att man inte behöver det - för att man själv vill det.
lördag 26 januari 2013
It's a winter wonderland
(Suddiga bilder ...) |
måndag 21 januari 2013
Downton Abbey-syndromet
Om det fanns ett Downton abbey-syndrom skulle jag utan tvekan ha det. Just nu befinner jag mig i ett post-Downton Abbey-tillstånd.
Jag är ingen läkare, men skulle jag vara det skulle diagnosen bli : Person som älskar tv-serien "Downton Abbey" lite för mycket, vilket leder till överdriven konsumtion av andra böcker och filmer som tangerar samma ämnen som DA/alternativt utspelar sig under samma tidsepok. Det finns två faser: pre-DA och post-DA. I den förstnämnda fasen längtar personen alldeles otroligt mycket efter att DA ska börja igen på tv, och i den sistnämnda fasen är personen mycket olycklig över att DA inte mera visas på tv och kompenserar med en massa böcker i ämnet för att dränka sina sorger.
...
...
...
Ni som inte förstod mitt ynkliga försök att vara rolig kan kanske förstå det här bättre:
Ända sedan det sista avsnittet av DA visades på tv har jag känt en brinnande passion för tiden 1900-1920 och kastat mig in i en massa litteratur kring tidsepoken. Jag har läst skönlitteratur, men också även facklitteratur, vilket är ett område som fortfarande är lite outforskat för mig. Jag hade inte fattat förut att man faktiskt kan läsa faktaböcker bara för sitt höga nöjes skull. Nu vet jag det mesta om överklassen i England (under den perioden), första världskriget, tjänsteliv och en hel del om de personer som på riktigt har bott i Highclere caste (Downton Abbey-huset). För alla er andra som också drabbats av dennaförfärliga trevliga sjukdom har jag nedan sammanställt en lista på böcker jag har läst/läser som bäst/ska läsa som handlar om just detta.
Jag ser framemot hösten 2013 då DA season 4 kommer att komma till våra finska tv-rutor.
Jag är ingen läkare, men skulle jag vara det skulle diagnosen bli : Person som älskar tv-serien "Downton Abbey" lite för mycket, vilket leder till överdriven konsumtion av andra böcker och filmer som tangerar samma ämnen som DA/alternativt utspelar sig under samma tidsepok. Det finns två faser: pre-DA och post-DA. I den förstnämnda fasen längtar personen alldeles otroligt mycket efter att DA ska börja igen på tv, och i den sistnämnda fasen är personen mycket olycklig över att DA inte mera visas på tv och kompenserar med en massa böcker i ämnet för att dränka sina sorger.
...
...
...
Ni som inte förstod mitt ynkliga försök att vara rolig kan kanske förstå det här bättre:
Ända sedan det sista avsnittet av DA visades på tv har jag känt en brinnande passion för tiden 1900-1920 och kastat mig in i en massa litteratur kring tidsepoken. Jag har läst skönlitteratur, men också även facklitteratur, vilket är ett område som fortfarande är lite outforskat för mig. Jag hade inte fattat förut att man faktiskt kan läsa faktaböcker bara för sitt höga nöjes skull. Nu vet jag det mesta om överklassen i England (under den perioden), första världskriget, tjänsteliv och en hel del om de personer som på riktigt har bott i Highclere caste (Downton Abbey-huset). För alla er andra som också drabbats av denna
Källa Bok jag läser på just nu (facklitteratur skrivet på ett skönlitterärt sätt) |
Helt bra bok, men inte någon tio poängare (Skönlitteratur) |
Bok som jag spontanköpte på Akademens rea (fick den för ett svinbilligt pris!). Har dock inte hunnit läsa den ännu. (Facklitteratur) |
Har inte hunnit läsa den ännu men den verkar lovande ... (Skönlitteratur) |
Och förstås denna bok ... Åh, så jag älskade den! Läste den för cirka en månad sedan och fick många aha-upplevelser. (Facklitteratur) |
onsdag 16 januari 2013
Detta gör man som Nordiska språk-studerande ...
I dag hade jag en väldigt intressant och "lepo" föreläsning. Eller ja, jag kan inte direkt kalla det en föreläsning. Lektionen gick ut på att vi lyssnade på bl.a. Leonard Cohen, opera, Marilyn Monroe, Rihanna och Lady Gaga. Jag skämtar inte. Vår uppgift var att beskriva deras röster.Kursen heter Röstvård och muntlig kommunikation. Det kändes väldigt absurt att sitta på en lektion och i tystnad titta på Rihannas "SOS" och sen analysera rösten. Det var alltså allt vi gjorde i 1 ½ timme! Glömde jag säga att vår lärare är 50+ och nickade med huvud i takt till musiken?
Verkar i alla fall bli en lätt kurs :)
Verkar i alla fall bli en lätt kurs :)
Jakobstadsveckoslutet
Om ni har läst det förra inlägget vet ni att jag och Elsa åkte upp med tåg till Jakobstad för att hälsa på Stella som har flyttat dit för att studera. Det var ett lyckat veckoslut på många sätt!
Trött men lycklig kom jag hem på söndag. Nästa dag började studierna igen ...
Vår värdinna Stella :) |
Elsa och jag |
Vi gick på café och träffade Melina som också bor i Jeppis. |
Här står hon framför det som förut varit kommunhuset (?) |
Den sista morgonen hade vi tidig avfärd. Här syns Bennäs tågstation. |
torsdag 10 januari 2013
Jullovet börjar gå mot sitt slut
Tänkte bara kasta in några rader och berätta att jag har slutat jobba, haft den här veckan ledig och på måndag börjar skolan universitetet igen. Sad but true. Men det har nog varit ett väldigt långt och (vissa delar) skönt jullov.
Fast riktigt slut är jullovet inte ännu. Det här veckoslutet ska jag och Elsa fara upp till Österbotten, till Jakobstad, för att hälsa på Stella som studerar där. Ser framemot det! Ha det bra! Over and out.
Fast riktigt slut är jullovet inte ännu. Det här veckoslutet ska jag och Elsa fara upp till Österbotten, till Jakobstad, för att hälsa på Stella som studerar där. Ser framemot det! Ha det bra! Over and out.
tisdag 8 januari 2013
Ibland kan facebook-delningar vara en guldgruva! Läsvärt!
“A
man sat at a metro station in Washington DC and started to play the
violin; it was a cold January morning. He played six Bach pieces for
about 45 minutes. During that time, since it was rush hour, it was
calculated that 1,100 people went through the station, most of them on
their way to work.
Three minutes went by, and a middle aged man noticed there was musician playing. He slowed his pace, and stopped for a few seconds, and then hurried up to meet his schedule.
A minute later, the violinist received his first dollar tip: a woman threw the money in the till and without stopping, and continued to walk.
A few minutes later, someone leaned against the wall to listen to him, but the man looked at his watch and started to walk again. Clearly he was late for work.
The one who paid the most attention was a 3 year old boy. His mother tagged him along, hurried, but the kid stopped to look at the violinist. Finally, the mother pushed hard, and the child continued to walk, turning his head all the time. This action was repeated by several other children. All the parents, without exception, forced them to move on.
In the 45 minutes the musician played, only 6 people stopped and stayed for a while. About 20 gave him money, but continued to walk their normal pace. He collected $32. When he finished playing and silence took over, no one noticed it. No one applauded, nor was there any recognition.
No one knew this, but the violinist was Joshua Bell, one of the most talented musicians in the world. He had just played one of the most intricate pieces ever written, on a violin worth $3.5 million dollars.
Two days before his playing in the subway, Joshua Bell sold out at a theater in Boston where the seats averaged $100.
This is a real story. Joshua Bell playing incognito in the metro station was organized by the Washington Post as part of a social experiment about perception, taste, and priorities of people.
The outlines were: in a commonplace environment at an inappropriate hour: Do we perceive beauty? Do we stop to appreciate it? Do we recognize the talent in an unexpected context?
One of the possible conclusions from this experience could be: If we do not have a moment to stop and listen to one of the best musicians in the world playing the best music ever written, how many other things are we missing?”
Three minutes went by, and a middle aged man noticed there was musician playing. He slowed his pace, and stopped for a few seconds, and then hurried up to meet his schedule.
A minute later, the violinist received his first dollar tip: a woman threw the money in the till and without stopping, and continued to walk.
A few minutes later, someone leaned against the wall to listen to him, but the man looked at his watch and started to walk again. Clearly he was late for work.
The one who paid the most attention was a 3 year old boy. His mother tagged him along, hurried, but the kid stopped to look at the violinist. Finally, the mother pushed hard, and the child continued to walk, turning his head all the time. This action was repeated by several other children. All the parents, without exception, forced them to move on.
In the 45 minutes the musician played, only 6 people stopped and stayed for a while. About 20 gave him money, but continued to walk their normal pace. He collected $32. When he finished playing and silence took over, no one noticed it. No one applauded, nor was there any recognition.
No one knew this, but the violinist was Joshua Bell, one of the most talented musicians in the world. He had just played one of the most intricate pieces ever written, on a violin worth $3.5 million dollars.
Two days before his playing in the subway, Joshua Bell sold out at a theater in Boston where the seats averaged $100.
This is a real story. Joshua Bell playing incognito in the metro station was organized by the Washington Post as part of a social experiment about perception, taste, and priorities of people.
The outlines were: in a commonplace environment at an inappropriate hour: Do we perceive beauty? Do we stop to appreciate it? Do we recognize the talent in an unexpected context?
One of the possible conclusions from this experience could be: If we do not have a moment to stop and listen to one of the best musicians in the world playing the best music ever written, how many other things are we missing?”
onsdag 2 januari 2013
Summering av året del två
1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Absolut! Flera saker!
Absolut! Flera saker!
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror faktiskt inte att jag uppgav nåt nyårslöfte, so I guess I’m off the hook! Nej, men seriöst, man har inte riktigt tid att fundera på sådana saker när man är på MVV.
Jag tror faktiskt inte att jag uppgav nåt nyårslöfte, so I guess I’m off the hook! Nej, men seriöst, man har inte riktigt tid att fundera på sådana saker när man är på MVV.
3. Fick någon du känner barn?
Nej
Nej
4. Gifte sig någon
som du känner?
Joo! Ellen och Ha, och jag var på deras vigsel! Härligt!
Dessutom gifte sig en annan bekant sig på sommaren (men då var jag inte på
bröllopet).
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.
Nej, tack och lov.
5. Vilka länder besökte du?
Spanien och Sverige.
Spanien och Sverige.
6. Är det något du saknade 2012 som du vill ha 2013?
Jo ... :)
Jo ... :)
7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
16.2, 2.6, 27.8
16.2, 2.6, 27.8
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Jag klarade skrivningarna, åkte till Mallorca, blev student, började studera och växte som person.
Jag klarade skrivningarna, åkte till Mallorca, blev student, började studera och växte som person.
9. Vilket var ditt bästa inköp?
Telefonen, men det kanske inte räknas eftersom jag inte köpt den själv utan fick den till studenten.
Telefonen, men det kanske inte räknas eftersom jag inte köpt den själv utan fick den till studenten.
10. Vad spenderade du mest pengar på?
Typ kläder och böcker.
Typ kläder och böcker.
11. Vad gjorde dig riktigt glad?
När jag blev antagen till Nordica, Mallorca och studenten.
12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nja, inte direkt. Flunssa och så, men inget desto allvarligare.
12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nja, inte direkt. Flunssa och så, men inget desto allvarligare.
13. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på
2012?
Hm ... svårt att säga. Gagnam style? Call me maybe?
14. Hur var din julafton?
Hm ... svårt att säga. Gagnam style? Call me maybe?
14. Hur var din julafton?
Inte som jag tänkt mig, men riktigt okej ändå.
15. Blev du kär?
Haha. No comment. :P
Haha. No comment. :P
16. Vilket program har varit det bästa på tv?
Downton Abbey förstås!
Downton Abbey förstås!
17. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej. Varför skulle jag hata någon?
Nej. Varför skulle jag hata någon?
18. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Hm … Förmodligen ”Hungerspelen”- serien som jag sträckläste. Läste förresten exakt 30 böcker år 2012.
Hm … Förmodligen ”Hungerspelen”- serien som jag sträckläste. Läste förresten exakt 30 böcker år 2012.
19. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Typ att jag kan lyssna på Timbuktu (som är en svensk rappare) och gilla det. Men annars Eliza Doolittle, Michael Bublé, Pastora Soler och Paolo Nutini.
Typ att jag kan lyssna på Timbuktu (som är en svensk rappare) och gilla det. Men annars Eliza Doolittle, Michael Bublé, Pastora Soler och Paolo Nutini.
20. Önskade du dig något som du fick?
Jepp! Studieplats bland annat.
Jepp! Studieplats bland annat.
21. Önskade du dig något som du inte fick?
Lära mig finska. Har visserligen blivit bättre, men det tar fortfarande emot.
Lära mig finska. Har visserligen blivit bättre, men det tar fortfarande emot.
22. Vilken var årets bästa film?
Vet inte. Har inte alls varit på bio under hösten, och våren minns jag inte mera.
Vet inte. Har inte alls varit på bio under hösten, och våren minns jag inte mera.
23. Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag hade bjudning för famo, fafa och farbror. Senare under kvällen kom Elsa och Hanna J till mig och vi hade riktigt roligt!
Jag hade bjudning för famo, fafa och farbror. Senare under kvällen kom Elsa och Hanna J till mig och vi hade riktigt roligt!
24. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Nya människor? I så fall de som jag har träffat under hösten i samband med mina studier.
Nya människor? I så fall de som jag har träffat under hösten i samband med mina studier.
25. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Har länge velat gå mot det romantiska när det gäller klädstil, men kan kanske inte ärligt säga att jag lyckats med det. Har dock börjat använda mer klänningar (men inte lika mycket nu under vintern eftersom det är så kallt). Annars ganska simpelt. Färger och blommotiv gillar jag. Sedan jag började studera har jag som sagt vågat vara mera mig själv och struntat i vad andra tycker.
Har länge velat gå mot det romantiska när det gäller klädstil, men kan kanske inte ärligt säga att jag lyckats med det. Har dock börjat använda mer klänningar (men inte lika mycket nu under vintern eftersom det är så kallt). Annars ganska simpelt. Färger och blommotiv gillar jag. Sedan jag började studera har jag som sagt vågat vara mera mig själv och struntat i vad andra tycker.
26. Vad fick dig att må bra?
Mina medmänniskor, speciellt familjen och vännerna.
Mina medmänniskor, speciellt familjen och vännerna.
27. Vem saknade du?
De vänner som under hösten flyttade upp till Österbotten för att studera.
De vänner som under hösten flyttade upp till Österbotten för att studera.
28. Vilken var din bästa månad?
Kanske april. Skrivningarna var just över, vi var på Mallorca i början av månaden och när jag kom tillbaka hade jag hela månaden ledig. Då hade vi förresten också Get2gether i vår kyrka.
Kanske april. Skrivningarna var just över, vi var på Mallorca i början av månaden och när jag kom tillbaka hade jag hela månaden ledig. Då hade vi förresten också Get2gether i vår kyrka.
29. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Jag önskar att jag hade stressat mindre med skrivningarna. Jag kunde också gärna ha haft mer mod i vissa situationer.
Jag önskar att jag hade stressat mindre med skrivningarna. Jag kunde också gärna ha haft mer mod i vissa situationer.
30. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag kommer att fortsätta studera, kanske resa nånstans och möjligtvis t.o.m. flytta hemifrån. We´ll see, you never know. Jag kommer såklart att se mycket mindre av mina kompisar från gymnasiet eftersom vi inte mera är i samma skola :( Jag hoppas att jag inte kommer att förlora kontakten med dem.
Jag kommer att fortsätta studera, kanske resa nånstans och möjligtvis t.o.m. flytta hemifrån. We´ll see, you never know. Jag kommer såklart att se mycket mindre av mina kompisar från gymnasiet eftersom vi inte mera är i samma skola :( Jag hoppas att jag inte kommer att förlora kontakten med dem.
Etiketter:
Funderingar,
Kuriosa,
Lista,
Personligt,
Random,
Summering
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)