Ett liv i överflöd

Senast jag skrev var 27 januari ... och det känns som en evighet sedan. För det har nämligen hänt SÅ mycket saker sen dess!

För det första så fastade jag ju. Det var samtidigt en av de bästa och tyngsta veckor i mitt liv. Jag menar allvar. 

Det var helt sjukt tungt att stå emot frestelser! Att inte äta sötsaker och kött var verkligen en utmaning, men inget klådde ändå den abstinens jag hade av att inte få konsumera sociala medier och underhållning. Jag trodde att jag höll på att bli tokig! Några gånger var jag riktigt nära, men jag kan nu stolt efteråt säga att jag inte en enda gång loggade in på Facebook, Twitter, Tumlr eller Youtube, eller kollade på Tv eller film. 

Jag klarade det!

Men som jag redan sade, så var det också en av de bästa veckorna i mitt liv. Poängen med fastan var att rena vår kropp (och själ) från allt som vi tankar i oss dagligen som egentligen i grunden är onödigt. Så när de här sakerna inte mera fanns i mitt liv uppstod ju förstås ett tomrum. Och vad fyllde jag tomrummet med? Mera av Gud, förstås! Det hjälpte ju att vi hade morgonbön varje morgon, men annars också så bad jag och läste bibeln mer än jag skulle göra en genomsnittlig vecka. Och det bästa var att jag faktiskt aktivt tänkte på honom under dagarna! Fantastiskt! 

Jag fick dessutom vara med om riktigt häftiga grejer som Gud gjorde. Jag fick vara med och be om (och för) andens gåvor under morgonbönen, bl.a. bad vi för en som var sjuk och hon blev frisk! 

Jag kan inte säga den exakta tidpunkten, men någonstans under den veckan "lossnade" också MITT TUNGOTAL!!! Om du inte är kristen kan det här verka vara rena trollkonsterna, men jag fick alltså mitt personliga/himmelska språk som bara Gud kan förstå (för att säga det enkelt). Samma gäng hade bett för mig för ca två veckor sen att jag skulle få tungotalets gåva, och då hände nåt litet, samma som hände för ca 3 år sedan när människor också bad för mig om det. Jag fick ett litet ljud som var väldigt upprepande. Men nu under fasteveckan släppte det verkligen och jag fick flera olika ljud och ord. Det är så HÄFTIGT!!! 
  

Sen var fastan över och vi gick direkt in i Studentmissionens (och Petrus församlings) ungdomskonferens som kallades Disciple 15. Gud fortsatte verka och jag fick ta emot erfarenhet efter erfarenhet. Han gav mig många insikter om både mitt liv och andras genom undervisningen (en superbra kille från Nordirland) och personlig förbön. I ett förbönssamtal fick en kille en profetisk bild över mitt liv, vilket förstås var supercoolt! Utöver det fick jag träffa en massa nya människor. Jag skojar inte om jag säger att jag pratade med över 20 nya/halvnya människor. 

Så man kan lugnt säga att jag hade en bra vecka. Gud gav mig så otroligt mycket att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det. Han gav mig också fler upplevelser och insikter än de jag skrivit här, eftersom de är lite för personliga, så jag sparar dem i mitt hjärta istället. Han har lovat oss ett liv i överflöd, och det fick jag sannerligen under min fastevecka! 

Fasta

Den här veckan fastar jag. 

Vi är några stycken från Studentmissionen som gör det tillsammans (alla från morgonbönen). 

Vi fastar från: 

- mat som ger njutning (godis, chips, kex etc.)

- kött 

- underhållning (Tv-serier och filmer)

- sociala medier. 

Så vi äter ju ändå mat, var inte oroliga. Tanken är att vi ska koppla bort oss från den världsliga världen och istället fokusera på den andliga. Med andra ord ska vi försöka söka Gud extra mycket den här veckan. Dessutom har vi morgonbön varje dag den här veckan (kl.7).

Det har varit ganska svårt hittills, men jag tror nog att det kommer att bli lättare ju längre jag hållit på. 

Speciellt sociala medier har jag nog jättesvårt att hålla mig ifrån, men så här långt har jag inte en enda gång loggat in på Facebook, Instagram, Youtube, Tumblr eller Twitter. Stolt! (Räknar inte bloggen till ett socialt medium eftersom jag inte är beroende av den på samma sätt som de andra). 

Om du skulle fasta, vad skulle du då lämna bort?  

Könsneutral äktenskapslag

Kontroversiellt tema minsann. 

Ska jag verkligen kasta mig in i den här debatten? När jag vet vad majoriteten av mina läsare tycker? 

Ja, för jag har rätt till min åsikt lika mycket som du. 

Om du missat det, så röstade riksdagen alltså igår ja till medborgarinitiativet om en könsneutral äktenskapslag, vilket ger homosexuella rätten att gifta sig. 

Och vad är min åsikt? 

Mitt svar är: jag vet inte. 

En del av mig tycker det är mycket fint och jag blev glad, men en del av mig blev ledsen när jag fick höra budet. Jag kommer ju från ett kristet hem (där homosexualitet är något negativt) och en kyrka som inte (på papper åtminstone) godkänner homosexuella. Därför är konflikten för mig så stor. Bibeln är ganska tydlig på den här punkten, men jag går med på att man kan tolka bibelställena på olika sätt. Min tolkning av Bibeln är ändå den att homosexualitet är något som framstår som mera negativt än positivt. Men det står ju också att man ska älska sin nästa och behandla alla på samma sätt, vilket jag ändå 100 % skriver under, så det är lite motsträvigt. Det som jag ändå vill understryka är att jag vill försöka älska en homosexuell lika mycket som en heterosexuell, jag vill inte behandla honom eller henne annorlunda. Jag har faktiskt en studiekompis som är homosexuell och vi har alltid kommit bra överens. Jag känner på ett sätt  jag att jag inte har någon rätt att säga hur nån annan ska leva sitt liv. Du lever som du gör, men jag skulle kanske inte göra på samma sätt.

Det som dock har stört mig i den här debatten är hur ja-sidan totalsågar kristna. I dagens samhälle är det så otroligt viktigt att inte diskriminera någon folkgrupp på minsta sätt, men plötsligt så är det helt okej att diskriminera kristna?!? De är som om de säger "hur kan du tycka så här?! Du är bara gammalmodig och trångsynt om du inte tycker som vi!". På Facebook är ja-sidan i klar majoritet, jag har faktiskt inte sett ett enda inlägg där någon skulle kritisera omröstningen. Varför? För att de som håller på nej-sidan vet att så fort de öppnar munnen blir de fullkomligt överkörda av folk som blir upprörda ("hur kan du ens tänka så?!"). 

Och oavsett i vilket läger man befinner sig i så måste man ändå konstatera att all den här hypen visar hur ett sekulariserat samhälle vi har blivit. Folk vill helt enkelt inte gå i kyrkan längre och följa dess bud. Och går de i kyrkan, vill de förändra den efter världen. En sak säger jag: kristendomen skulle inte stå kvar idag, 2000 år senare, om vi vid varje ny förändring i samhället lättat på Gud bud. Det är inte så det funkar.       

Jag är med andra ord i valet och kvalet. Jag vill helt enkelt inte ta ställning. Inte bara för att jag vet att hälften av min umgängeskrets är på ena sidan och hälften på andra sidan, utan för att jag själv inte kan bestämma mig för vad jag tycker.

Oavsett vad du själv tycker och tänker om det här hoppas jag att, om du kommenterar, gör det sakligt och inte skriver hatbrev till mig. Tack!

Det här med Studentmissionen

Jag tänkte att det var dags att berätta lite mera om Studentmissionen, eftersom så få av mina vänner verkar veta vad det egentligen är. 

Studentmissionen är alltså en kristen förening som samlar kristna studerande i Helsingfors, Åbo, Vasa och Jakobstad. Jag har den här hösten deltagit i Helsingfors studentmissions verksamhet. 

Att jag överhuvudtaget gick med i det här  är lite av ett mirakel. Jag som aldrig frivilligt brukar utsätta mig själv för nya människor (nu låter jag som en eremit haha). Ända sedan jag började studera (hösten 2012) har jag hela tiden nog tänkt att jag ska gå med, men det blev aldrig av eller sen hade jag något annat. Jag var en gång på ett möte i januari 2013, men då kände jag mig rent ut sagt inte välkommen (alla kände ren varandra och ingen tog någon notis om mig), så jag tänkte att jag nu hade prövat Studentmissionen men att det inte var min grej. Spola fram till hösten 2014 (nu) och jag såg inte mera nån orsak till att inte ge det en ny chans. 

Så jag for iväg till Studentmissionens "startfest", som det hette. Jag hade på något sätt fått med mig min kompis Elsa, vilket var skönt eftersom hon gav mig lite moraliskt stöd. Jag var fruktansvärt nervös, men allt sånt rann av mig så fort jag satte foten innan för dörren eftersom jag blev mycket varmt välkommen. Stämningen var livlig och det låg mycket förväntan i luften. Jag talade med en massa nya människor den där första gången och var hur social som helst. Och jag kände direkt: här hör jag hemma. Där var människor som var som jag, just det jag saknat i så många år. Kristna studeranden i min ålder. Jag har fortsatt gå på måndagssamlingarna och det har varit mycket givande på det sociala planet, men också på det andliga planet. På måndagssamligarna sjunger man lovsång, vilket många kristna tror jag tar för givet. Det kanske låter konstigt, men jag har aldrig upplevt regelbunden lovsång. Det har varit nån lovsångskväll nu som då, som jag sedan har tvingats "leva på" i några månader. Jag har aldrig sjungit lovsång varannan måndag. Förrän nu.

 

Förutom måndagssamlingarna har jag också gått med i liten grupp som samlas till bön KLOCKAN SJU på tisdagar. Jag gick med i den eftersom det var den enda gruppen som Studentmissionen startade i höst som presenterades som intresserade mig. Så jag tvingar mig själv att varje tisdag stiga upp 05:40 och fara i väg på morgonbön. Men fast jag inte är någon morgonmänniska så tycker jag att den här gruppen är värt det. Den har gett mig mycket andligen, t.ex. en starkare vilja att söka Gud också hemma. 

Förutom måndagssamlingarna och morgonbönen har jag gått med i ytterligare en verksamhet. En lifegroup. Det här beror på att de presenterade lifegroupen några veckor senare efter att de presenterat morgonbönen. Skulle de ha blivit presenterade samtidigt skulle jag utan tvekan ha valt lifegroupen över morgonbönen, men eftersom jag redan är med i morgonbönen och vet att det är bra, har jag nu båda grupperna på gång. En lifegroup är det jag allra allra mest har längtat efter. Det är alltså en grupp för bara flickor där man samlas en gång i veckan och delar livet med varandra. Man ska få vara precis sig själv och stämningen ska vara sådan att man vågar berätta precis hur man mår (och inte bara "jodå, allt är bara bra"). Man kan också läsa Bibeln, diskutera, be och lovsjunga. Vi har hittills haft tre stycken "lära-känna-varandra-träffar" och har alltså inte satt igång ännu på riktigt. Problemet var det att det var 14 stycken som anmälde intresse, vilket är på tok för många för att vara i en grupp, vilket betydde att vi måste dela på oss i två grupper. Vi delade in oss igår och jag ser framemot att börja lifegroupen på riktigt nästa vecka. 

Och nu kanske du undrar, Hanna, varför gör du allt detta? Jo, det ska jag tala om för dig. De två senaste åren har jag varken haft kristna vänner (i alla fall sådana som bor här - Ida du är för långt borta, men du är fortfarande min vän!) som på riktigt tror på Gud eller ett kristet sammanhang där jag får utvecklas i min tro = en församling. Jag har ju haft min hemförsamling, men den räknas inte riktigt. Allt detta påverkade mig i mitt kristna liv, och jag insåg att jag inte var så speciellt kristen längre. Förstå mig rätt nu, jag har aldrig släppt mina grundläggande värderingar (att Gud finns, att inte svära osv.) ... men Gud var inte nummer ett i mitt liv längre. Min tro var något som jag satte på hyllan och som stod och samlade damm, och som jag bara plockade fram vid valda tillfällen. Detta är sanningen. När jag insåg detta insåg jag samtidigt att jag måste göra något åt det. Det fick inte fortsätta så här. Och det är därför jag bestämde mig för att ge Studentmissionen en andra chans.         

Årskonferens 2014

Nu har det gått nästan en vecka sen vi kom hem, så nu får jag väl ta mig i kragen och pussla ihop ett inlägg... Jag har åtta intensiva men roliga dagar bakom mig (från förra veckan). 

På söndag morgon åkte vi tidigt iväg till Kokkola. Där var vi med om min kusins, Martins, examensfest. Det var en helt kiva fest! Kände dock ingen annan än kusinerna och min egen familj. 

Här med Martin och min bror

När gästerna farit hem var det bara vår familj som blev kvar. Vi var två dagar hos dem då de hade vår fulla uppmärksamhet. Eller, ja, allas utom min. Jag hade nämligen inte hunnit skriva min sista essä innan vi reste iväg, så jag hade inget annat val än att skriva på den söndag-tisdag. På måndagen for vi till centrum, och medan de andra var och shoppade satt jag i en dyster och tom läsesal och skrev på mitt arbete. På tisdag var det deadline vid midnatt, men så länge behövde jag inte skriva tack och lov. Skrev hela dagen och lämnade in vid sju-tiden. Då var det ÄNTLIGEN SOMMARLOV!!!

Men jag hann ju nog med lite annat än att skriva. Jag sov i min kusins Linnéas rum och vi hade många diskussioner långt in på natten. 

Här med deras hund Puma

Mölkkyspel

Minigolf

 Vi spelade Mölkky, spelade brädspel, pratade och umgicks. På tisdag kväll när Christian och Martin kommit från jobbet åkte vi till kamppingen för att spela minigolf. Det var spontant, det var härligt väder, jag var med människor jag känt hela livet, det var sommar, och det var roligt. Då kände jag mig verkligen levande, om du förstå vad jag menar. Just så där ska sommaräventyr vara. 

På onsdag blev det andra bullar. Då började Metodistkyrkans årskonferens!!! Jag hade inte varit på årskonferens sen 2011, så jag såg framemot det. Och det passade så bra att det var i Kokkola i år, så att vi kunde sova hos våra kusiner. Onsdag till fredag hade vi "förhandlingar" som det kallas. Det betyder att man går igenom olika rapporter, bokslut, budgeter, statistik o.s.v. och fattar beslut. Eftersom jag suttit i MKU:s styrelse (Metodistkyrkans ungdomsförbund) var jag ombud på förhandlingarna och måste sitta med på allt. Det var konferensens tråkigaste del. Då levde jag mest för kvällarna då vi hade möte med undervisning och lovsång. Det var alldeles underbart att äntligen få delta i sådana möten! Jag har en lång tid gått på sparlåga, så nu var det härligt att äntligen se att min motivation steg. Känner mig jätteinspirerad nu efteråt! Nu känns det roligt att vara kristen igen. 

På förhandlingar...

På kvällsmöte

På gudstjänst sista dagen

Den första kvällen blev alla deltagarna indelade i mindre grupper och blev bjudna hem till någon av församlingsborna. Jag och resten av ungdomarna råkade hamna i den finska gruppen, som hölls hos den finska pastorn! Hans hus var på bostadsmässo-området och var det allra finaste huset där!!! Superstort, lyxigt och fint! Det var också helt trevligt att fira t.ex. nattvard tillsammans i hans hus. Det var en jättebra start på konferensen! 

Här är hans hus, men observera att lusthuset, gästhuset och havsutsikten inte syns här på bilden. Men det var så stort att det var svårt att få allt på samma bild!

Men mycket av konferensen var ju nog också umgänget. Jag hade med mig några av mina Grani Youth-kompisar, men träffade också andra människor jag inte sett på mycket länge, och lärde känna lite nya människor. Varje kväll (förutom den första) var det konsert på ett café som kyrkan äger, vilket var riktigt trevligt. Den allra sista kvällen var dock den bästa. Då var stämningen på topp, det var fullsmockat med människor och jag lärde känna två supertrevliga personer. Jag bestämde mig för att leva lite så jag följde med dem och min kusin och hans flickvän helt spontant när de ville äta. Vi for ut i Karlebynatten och de åt på ett matställe och jag var med som sällskap. Vi hade alldeles superroligt tillsammans. Det var något speciellt med att det var sista kvällen och att jag skulle fara hem imorgon. Då kändes det igen som att jag var ute på äventyr. Varm sommarkväll, supertrevliga människor, spontanitet och återigen känslan att vara levande. Åh, så jag bubblade av lycka den kvällen! Just så här ska sommaren vara! 

Människomöten

Det är något speciellt när två människor möts och sätter sig ner och pratar. 

Öga mot öga, hjärta mot hjärta. 
 
När människor möts delar de av sin värld åt varandra, och det är just det jag fått uppleva de här senaste veckorna. Människor jag inte trodde ha något alls gemensamt med, människor jag hade dömt efter bara en blick, människor som fanns i utkanten av mitt uppmärksamhetsfält. 

Just sådana människor har jag träffat. Människor jag inte pratat ordentligt med. Förrän nu. 

Människor man träffar för en kväll eller en lunch. Människor som plötsligt bara finns i ens liv, om än för en kort stund. 

En av de här människorna berättade om ensamhet. Inte tydligt, mer som en viskning från hjärtat. 

En annan berättade om ekonomiska bekymmer och om en oupphörlig stress som blivit för tung att bära. 

Den sista berättade om det fruktansvärda av fruktansvärt; när en nära människa dör. Om tomheten och saknaden.

Jag fascineras av sådana ögonblick då en annan människa vågar öppna sig för en annan människa. Glimta sin själ. Dela med sig av sin värld. 

Jag tror att någon, det vill säga Gud, ville säga mig något med de här människomötena. Att jag inte ska vara så snabb att döma en annan människa. Speciellt inte förrän jag hört deras berättelse. För det är ju så att när du får höra en annan människa berättelse förstår du henne. Du förstår hennes leende eller sorgsna blick, du förstår klädvalen, du förstår attityden till livet. Det är en fantastisk rikedom att lära känna nya, annorlunda människor. Jag kanske inte kan hjälpa dem så mycket, men jag kan finnas där. Jag kan lyssna.       

GY hos oss

GY, alltså Grani Youth (ungdomsgruppen jag är med i), var hos oss förra onsdagen! Det var kul! Vi fick visa upp vårt renoverade hem, äta våfflor, ha lekar och ha andakt. Roligt! Tog endast en bild och det är denna.

Norska, höst och nakna naglar

Lite bilder som jag knäppt med telefonen den senaste tiden

Norska

Höst

Nakna och väldigt långa naglar

Har egentligen inte något intressant att berätta. Träffar kompisar på olika slags luncher och nästan-bowlar. När jag inte gör det har jag näsan i kurslitteratur eller funderar på livet så där allmänt. Älskar när luften blir krispigare och naturen exploderar i färger. Gud är den bästa konstnären, no doubt about that! 

KÖRKORT!

Äntligen. Äntligen. Äntligen. 

Jag har fått den lilla patetiska lappen. Med den med mig + mitt pass har jag rätt att göra bil. 

Äntligen.
 
Ni har ingen aning om hur mycket blod, svett och tårar som har krävts för att jag ska få den där lilla papperslappen. Seriously.

Jag ska säga sanningen. Jag kom igenom på mitt tredje försök. Tredje. Det kommer förevigt att följa mig. Precis alla som jag talat med om bilskolan har genast berättat om sin egna upplevelser från inssin. Alla jag talat med har kommit igenom på antingen den första eller den andra gången. Men inte jag. 

När jag den andra gången blev underkänd kände jag mig rent ut sagt skit. Inför den tredje gången bytte jag taktik. Jag slutade psyka mig själv och sköt undan alla tankar och oro inför det kommande provet. Jag slutade också prata om det med folk, jag undvek helt det ämnet. Ville inte höra andra beklaga sig och se (fejk-)sorgsna ut. Det fanns bara en person som jag ville tala med och det var Elsa. Vi började samtidigt i bilskolan och vi känner båda läraren. We're in it together. Jag bad också till Gud på ett helt annat sätt under den här tiden innan provet. Sök först hans rike och hans rättfärdighet så ska ni få allt det andra också. (Matt 6:33)

Och guess what? Det funkade. I och med att jag inte gjorde de till en så stor grej var jag mindre nervös och hade inte lika stor press på mig själv. Jag hade på ett sätt förberett mig för att misslyckas igen. Det kanske låter som en dålig strategi, men jag visste att jag måste göra det. Om jag igen skulle ha blivit underkänd skulle jag ha klarat av det den här gången, utan min "psykning" skulle jag ha kraschat totalt. 

Nå hur gick inssin då? Den gick ... bra. Faktiskt. Jag var nervös, men klarade av att göra allt. Motorn stannade några gånger, men det berodde på att jag var så nervös. Det var typ det värsta som hände. Jag var livrädd för parkeringen (det som gjorde att jag blev underkänd första gången och det som var den näststörsta orsaken till att jag blev underkänd den andra gången), men allt jag behövde göra var att köra rakt in i en ruta på besiktningsgården. Phew. När inssigubben sa att jag blivit godkänd kunde jag inte fatta det. Det roliga var det att den här inssigubben var finsk. Jag hade beställt provet på svenska, men det första han sade när han satte sig i bilen var att "nog klarar du väl av det finska språket?" (på finska förstås). Och då blev jag lite i panik. Men jag tänkte: "Nä, nu sjutton också! Jag har beställt provet på svenska och då ska det vara på svenska!" så jag svarade honom alltid på svenska fast han frågade på finska. Rätt ska vara rätt. Men han sa faktiskt vägdirektionerna på svenska, men allt annat körde han på finska. Lite ironiskt är det ju, att jag gjorde en stor grej av att göra provet på svenska, men sen ändå blir jag godkänd av en man som knappt kan skilja på vänster och höger på svenska. Gud har humor :)

När det verkligen gick upp för mig att jag blivit godkänd fick jag världens största leende på mina läppar som inte ville gå bort. Jag måste dölja mina läppar i handen för att min bilskolelärare inte skulle se hur glad jag egentligen var. Han tog mig riktigt i handen och gratulerade mig. Han var väl glad att äntligen bli av med sin jobbigaste elev, haha. 

När jag kom hem var mitt leende fortfarande lika brett. Det gick från ena öra till det andra. Jag kan inte förklara hur stolt och glad jag är. Jag började min teori i november och nu, i juni, har jag körkort. Alla gratulationer på Facebook gjorde mig ännu gladare. Det är alltid roligt att se att andra delar ens glädje fast det bara är i form av en like på Facebook. Ni värmer mitt hjärta, och det tackar jag för.

Äntligen har jag körkort!!! Hallelujah!

Julafton

Men ängeln sade till dem:

”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje

För hela folket. Idag har en frälsare fötts åt

Er i Davids stad, han är Messias, Herren.

Och detta är tecknet för er: ni ska finna ett

Nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Luk 2: 10-12

God Jul, Hyvää Joulua, Merry Christmas och Feliz Navidad önskar jag er alla. Ha en riktigt skön och härlig jul! Vår jul blir lite annorlunda än vi tänkt oss, men vi ska försöka göra det bästa av saken. Berättar mer imorgon! 

Mary did you know?

Mary, did you know

That your baby boy would give sight to the blind man?

Mary, did you know

That your baby boy would calm a storm with his hans?

Did you know

that your baby boy has walked where angels trod?

And when you kiss your little baby

you´ve kissed the face of God

Oh Mary, did you know?

Mary, did you know? 

The blind will see

The deaf will hear

And the dead will live again

The lame will leap 

The dumb will speak

The praises of the lamb

Mary, did you know

That your baby boy is Lord of all creation?

Mary, did you know

That your baby boy will one day rule the nations?

Did you know that your baby boy is heaven's perfect lamb?

The sleeping child you´re holding

Is the great I AM.

Fantastisk sång som Cee-Lo Green har gjort en fin cover på. Maria är en av de personer jag beundrar mest i hela bibeln. Och jag har faktiskt ibland undrat om hon verkligen visste vad hon gav sig in på när hon fick besök av en ängel som sa att hon ska få barn "genom den helige ande". Vad betyder det egentligen? Jag skulle i alla fall inte ha haft nån aning och blivit väldigt förskräckt! Och tänk sen när hon insåg att det faktiskt växte ett barn i hennes mage utan att hon hade varit med någon man! Men hon accepterade den uppgift hon hade blivit given och födde hela världens kung trots många motgångar. 

Låten hittar ni här! 

Ville bara påminna er om julens sanna budskap!

Get2Gether (nummer tre) i Åbo

Det här senaste veckoslutet var jag på miniläger i Åbo. Vi var en grupp på ca 20 personer som kom från olika delar av södra Finland, i åldrarna 12-22 (29 om man räknar ledarna). Men den största delen bestod ändå av folk från min ungdomsgrupp Grani Youth. Vi hade jättekul! Vi hade en lagtävling som jag ut på att vi gick runt i Åbo och utförde en massa uppgifter. Här kommer några bilder från den och lite annat!

Här är mitt lag + en random typ (han längst ner till höger) på domkyrkotrappan i en pyramidformation. (Vi fick bara ha 4 fötter, ett huvud och två knän i marken).

Här skulle vi iscensätta en dramatisk pulkka-åkning. Vi tog först en bild, men sen hittade vi det pinka söndriga badkaret och fotade en ny. Visst ser de riktigt döda ut?

Vi skulle också ta ett foto (med nån random som fotade) då vi alla stod på ett staket, och det här var resultatet.

 Älgen du ser på bilden fanns i en park och vår uppgift var att alla skulle klä älgen med ett av våra klädesplagg. Det syns kanske inte så bra på bilden men älgen har rock, huppare, skor och mina handskar på klövarna och dessutom vantar på hornen.

Några kortspel blev det spelat under helgen!

The duckfaces ...

När jag kom hem och laddade in bilderna i datorn upptäckte jag att de allra flesta bilderna var tagna på eller av Anton. Det här är bara en av säkert 20 bilder som Anton har duckface. Men det är bra med människor som tycker om att vara på bild!

Tillsist en gruppbild på oss alla <3

Det var en lyckad helg på många sätt. Jag fick vara barnslig igen med människor i 14-15 -års åldern, men samtidigt saknade jag vuxnare sällskap. Vi hade en massa roliga lekar, åt god mat och hade en bra stämning mellan oss. Vi hade också undervisning, lovsång och workshopar. På söndagen deltog vi i gudstjänsten och jag var once again med i ett drama. Jag hade inte tänkt välja drama som workshop eftersom jag hade valt drama alla gånger hittills, men jag blev tillfrågad. Men det var helt roligt! Det handlade om en banan :) Det enda som egentligen var dåligt med lägret var att jag sov så dåligt båda nätterna (men vad mer kan man förvänta sig av en madrass på ett kallt golv?). Lovsången och undervisningen/predikan fick min hjärna att sätta fart, jag har verkligen tänkt på en massa stora frågor under det här veckoslutet. Allt det som jag tänkt de senaste veckorna s.a.s. bubblade upp till ytan. En av de starkaste sakerna jag tog hem med mig är: WWJDIT = What Would Jesus Do In Turku ?(eller Esbo för mig). Det här var inte en lika bra G2G som senast då det var i vår kyrka, men ändå riktigt bra. Det kändes helt sjukt konstigt att fara till skolan idag, direkt efter en helg som denna ...